Asien i blickfånget

Iran brinner. Efter förra helgens förmodade och avslöjade valfusk har landet satt lås och bom vid sina gränser. Vi ska ingenting få veta. Vad som händer i Iran är en iransk angelägenhet och så är det inte så mycket mer med det. Vi får ändå veta och känna avsmak likt den under demonstrationerna vid Himmelska fridens torg. Nu har upproret nått fotbollsplanen. I en tid då folk i allmänhet förknippar fotbollen med kärleksaffären Cristiano Ronaldo/Real Madrid alt. Cristiano Ronaldo/Paris Hilton känns det befriande att läsa hur bigamisten Mahdavikia spelat hela den avgörande VM-kvalmatchen mot Sydkorea med oppositionsgrön bindel.
      Det sägs att man ska skilja på fotboll och politik. I själva verket är det bara intellektuella fans till Real Madrid, Lazio och en handfull andra klubbar som blint vill skriva under på det. Politik är allting och alla de beslut vi fattar. Oavsett vi vill det eller inte. Mahdavikia, Karimi, Kaabi och Hashemiyan missar både VM och framtida landslagssamlingar men är för alltid hjältar. Vem man än stödjer. De hade modet att uttrycka sin åsikt i och om ett land som förnekar dem en så grundläggande mänsklig rättighet. Fler borde följa deras exempel.

                  Delar av det iranska landslaget visar omvärlden vad man tycker om den maktmissbrukande presidenten, Mahmoud Ahmadinejad.

Inte en förturnering till VM utan ett inhemskt brasilianskt genombrott. I år har det visserligen varit lite klenare på den fronten - även om mittfältsgalanten Ramires gjort klart med Benfica och anfallaren Nilmár ryktas vara på väg till Manchester United - men tidigare har vi sett riktiga monstergenombrott. För fyra år sedan tog Parreira ut Cicinho i truppen. När turneringen väl hade spelats klart kippade en hel fotbollsvärld efter andan. Cicinhos sätt att spela högerback gjorde stora avtryck och Real Madrid var inte sena att öppna plånboken. Efter det blev Cicinho aldrig vad han hade varit och nu har han svårt att hålla en plats på bänken i ett Roma där John-Arne Riise är ordinarie. Sakernas tillstånd var en repris av det som inträffade för tolv år sedan. Denilson överstegsfintade sig in i var mans hjärta och belönades med det dittills största avtal som har upprättats inom fotbollen. Affären blev början till slutet för det Betis som från och med nästa säsong återfinns i Segunda Division. Denilson gick bort sig fullständigt och blev rik men aldrig sig mer lik.
      Sedan några månader håller han till i den enorma och respektingivande vietnamesiska ligan. Eller ja, han gjorde. Efter en enda match från start satte sig Denilson på planet till São Paulo och nu tros karriären vara över. Förhoppningsvis kan Ramires något långsammare framskridande på den europeiska scenen rendera i en mindre turbulent och fiaskoartad karriär. Om inte annat kan han alltid hoppas att det ringer från fjärran öst. Ett proffsliv i Centralasien är också en tillvaro, som uzbekiske proffset Rivaldo skulle ha sagt.



Källor: Bank & Niva-bloggen
            Expressen
            Sportbladet
            Wikipedia
            YouTube

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0