Di Natale dementerar
Ohjälpligt överskattade men i Udinese-tröjan lyckosamme Antonio Di Natale går i väntans dagar. Till helgen tar han, Simone Pepe, duktige slovenske landslagsmålvakten Samir Handanovič och övriga gänget tåget ner till Neapel, för att under lördagskvällen ställas mot laget i Di Natales hjärta. Laget han under sommaren sades vara på väg till, men enligt olika källor tackade nej till. Alltså Napoli. I en intervju med Soccer Italia påstår dock Di Natale att han inte alls nobbade en återkomst till världens vackraste fotbollslag. En intervju som publicerats idag och som lyder som följer:
"Antonio Di Natale har klargjort att det inte låg någon sanning bakom ryktena om att han skulle ha nobbat en flytt till hemstaden och dess klubb Napoli.
Azzurri hade siktet inställt på Udinese-anfallaren, men i slutändan lyckades man bara fånga hans lagkamrat i Bianconeri i nätet, Fabio Quagliarella.
- Påståendet om att jag skulle ha vägrat en flytt till Napoli är inte sant, säger han, inför lördagens möte mellan lagen på San Paolo.
- Mitt hjärta slår för dem.
Även om spel med landslaget har slitit på honom hoppas han att den glödande form han befinner sig i ska hålla i sig även den här helgen:
- Jag ser fram emot att få göra bra ifrån mig inför ögonen på Quagliarella och Donadoni, säger han.
- Det kommer att bli en fantastisk match.
Di Natale blev bofast i Gli Azzurri under de två år som Donadoni coachade landslaget.
Anfallaren, som blir 33 i oktober, avgjorde förra helgens möte mot Catania i och med sitt hattrick och leder för tillfället skytteligan i Serie med 6 mål på 3 matcher."
Jovisst, Di Natale är en sjuhelsikes målskytt när han har vaknat på rätt sida, inte tu tal om saken. Men det är också en märkvärdig och hjärtlös fan. Inte nog med att han sätter sig själv över laget i match efter match, han har dessutom en avgörande straffmiss i en EM-kvartsfinal på sitt samvete. Därtill lägger vi det faktum att han, likt Del Piero, är ensam lagkapten i Serie A om att bära bindeln på höger arm. Givetvis med nr 10 på ryggen. En skymf mot Ale, en skymf mot varje rättrogen och en skymf mot den goda smaken.
Att Napoli knep rätt anfallsess råder det inga tvivel om, ehuru Quagliarella ligger efter i statistiken så här långt. Nog för att han var på tok för dyr och inte kommer att göra några 20 mål den här säsongen heller, men det är ett koncept, Fabio Quagliarella. En stilmarkör. En införskaffad identitet. Karisma i dess fulla prakt. Antonio Di Natale är inget av det där. Dessutom närmar han sig redan ålderns höst. En karriär som har pikat. Inget att ha och inget att sörja, mer än om han skulle vakna på rätt [läs: fel] sida på lördag...
Källa: Soccer Italia
Tips inför Serie A
Kräftskivefestivalen har nått vägs ände och det har blivit dags att ta tag i verkligheten. Efter att ha sett Thomas Denver Jonsson i en klubbstuga i Rådanefors vet jag knappt vad som är mest rock 'n' roll av fotboll och musik, men när allt kommer omkring är bollen en större uppfinning än gitarren. Trots allt. Låt oss därför sätta tänderna i den fotboll som är all fotbolls ursprung och ömma moder. Ligan för de regerande världsmästarna. Serie A, serien där fotboll är en konstform, inte något som åsamkar motståndaren skador. Åtminstone inte mer än själsliga revor. (Vilket i och för sig torde vara ännu värre om man bryr sig om sin fotboll och inte är en i mängden av medgångssupportrar till t ex Chelsea och på sin höjd kan må lite kasst över John Terrys straff i förra årets C.L.-final, men i alla fall.)
För den som bryr sig om högstaligan i Italien har det funnits ett och annat att läsa inför den gångna helgens premiär. Då världens vackraste språk ännu fattas mitt språkliga väsen har jag för egen del hållit tillgodo med Banks genomgång i sex olika delar, där han presenterade nykomlingarna i del 1, klämde platserna 17-19 i del 2, platserna 12, 13 och 16 i del 3 och gav sig in på topp 10 i del 4. I del 5 deklarerade han att Lazio och Roma i stutändan hamnar precis intill varandra i tabellen och i avslutande del 6 fick vi så veta att även den gode Simon Bank tror att det är Juventus tur i år. Den av samme Bank - i del 4 - omnämnde Ola Wiklander bloggar bara italiensk fotboll. Eller ja, nästan bara italiensk fotboll. På senare tid har han framlagt lite spekulationer kring årets säsong, men bara presenterat plats 16-20 så här långt. På Svenska Fans säger Mats Lerneby inte mycket av värde och på Kanal 9 har Nico Farback nöjt sig med att spå årets toppar och floppar gällande spelare och lag. I övrigt har det - precis som vanligt - skrivits alldeles för lite inför Serie A i landet lagom. Johanna Frändén har haft lite för mycket annat för sig på sistone och på Expressen sover man. Hade Zlatan varit kvar i Inter hade vi drunknat i reportage om Morattis miljoner och huruvida Sulley Muntari är rätt man att bereda en väg åt Herren. För övrigt hade det inte varit någon bevakning, men nu har vi inte ens det att tillgå. Det är skam på torra land, det är djävulens verk.
Liksom i fallet med genomgången av Premier League-lagen tänkte jag tippa utgången av serien i samma andetag som jag går igenom lagen. Nyförvärven betygsätts inom parentes, enligt skala 0-10, på tiondelen. Och ja, detta är vad jag har att säga om saken:
Atalanta
Tränare: Angelo Gregucci
Förra året: 11:a
Nyförvärv: Paolo Bianco, Cagliari (4.5), Edgar Barreto, Reggina (6.2), Fabio Caserta, Lecce (5.1), Simone Tiribocchi, Lecce (7.2), Nicola Madonna, Albinoleffe (5.8) och Robert Acquafresca, Genoa, lån (7.1)
Förluster: Luca Cigarini, Napoli, Sergio Floccari, Genoa, Mario Defendi, Lecce, lån, Diego De Ascentis, oklart och Antonio D'Agostino, oklart
Tips: 12:a
Motivering:
Bari
Tränare:
Förra året: 1:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Bologna
Tränare:
Förra året: 17:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Cagliari
Tränare:
Förra året: 9:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Catania
Tränare:
Förra året: 15:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Chievo
Tränare:
Förra året: 16:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Fiorentina
Tränare:
Förra året: 4:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Genoa
Tränare: Gian Piero Gasperini
Förra året: 5:a
Nyförvärv: Marco Amelia, Palermo (8.0), Hernán Crespo, Inter (7.6), Andrea Esposito, Lecce (5.5), Nenad Tomovic, Crvena Zvezda (6.8), Emiliano Moretti, Valencia (8.2), Ivan Fatic, Inter (5.0), Francesco Bolzoni, Inter (5.3), Magnus Troest, Parma (3.4), Houssine Kharja, Siena (7.1), Alberto Zapater, Real Zaragoza (5.4), Rodrigo Palacio, Boca Juniors (6.3) och Sergio Floccari, Atalanta (7.9)
Förluster: Thiago Motta, Inter, Diego Milito, Inter, Rubinho, Palermo, Matteo Ferrari, Besiktas, Matteo Paro, Bari, lån och Rubén Oliveira, oklart
Tips: 1:a
Motivering: Genoa gjorde en makalöst fin säsong fina året. Milito öste in mål, Motta dominerade mittfältet som om det var hans okränkbara egendom och där bak spelade det mindre roll om det var Biava, Bocchetti, Criscito eller Ferrari som ingick i mittförsvaret. I mål överpresterade skojaren Rubinho. Inför årets säsong har 4/7-delar av den där centrallinjen lämnat klubben. Inter agerade likt storebror under början av 90-talet och lade vantarna på Milito och Motta. Rubinho gjorde sig omöjlig och byttes till slut mot Amelia, och Ferrari kom på det som alla andra redan hade kommit på före honom, d v s att hans försvarsspel gör sig bättre i en liga och en fotbollskultur där man inte gärna hänger upp sig på huruvida det egna laget släpper in 0 eller 5 mål, så länge man vinner matchen. På minuskontot noterar vi även att champagneliraren Quaresma i sista stund nobbade en utlåning, samt att det vilar ett väldigt tryck på spelare som antingen är i yngsta laget eller också har de bästa åren bakom sig. Nu får man, som sagt, landslagsmannen Amelia längst bak (självklart en uppgradering, trots Rubinhos relativa succé). Till försvaret har man värvat intressante Tomovic, som kände sig tvungen att överge det sjunkande skeppet känt som Röda Stjärnan, och gjort ett kap i Moretti. Moretti fick det aldrig att fungera i Valencia, men kommer i Genoa att spela sig till en plats i Gli Azzurri. På mitten har man handlat förståndigt för små slantar (Kharja och Zapater), och längst där framme har man förutom att man får tillbaka Figueroa efter utlåningen till Boca också förstärkt med Crespo, Palacio och Floccari. Medan det finns vissa frågetecken för samtliga argentinare ser Floccari ut att vara något av årets värvning i Serie A, så här på förhand. I Palacio får man en anfallare som löper över enorma för att trasa sönder de försvar han ställs mot, dessutom har han en fin blick för spelet. Dock ingen stor målskytt. Och i Crespo får man - förhoppningsvis - en mycket revanschsugen och på VM begiven f d klassavslutare. Crespo kommer att göra allt för att bevisa Mourinho och övriga belackare att han kan än - gör minst 15 mål. Floccari är ett geni, en elak bulldozer som inte skyr några medel. En viktig detalj i Genoas anfallsspel, som erbjuder ett alternativ som man faktiskt saknade förra säsongen. Där bak kommer sommarens U21-bekantingar, Bocchetti och Criscito, att ta ytterligare steg i utvecklingen. Båda är landslagsmän i vardande. Återstår för Juric och Sculli att upprepa det man gjorde förra säsongen. I så fall kan Genoa gå långt - och mycket längre än många tror.
Inter
Tränare:
Förra året: 1:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Juventus
Tränare: Ciro Ferrara
Förra året: 2:a
Nyförvärv: Fabio Cannavaro, Real Madrid (6.5), Diego, Werder Bremen (7.7), Felipe Melo, Fiorentina (7.5) och Martin Cáceres, Barcelona, lån (6.3)
Förluster: Olof Mellberg, Olympiakos, Marco Marchionni, Fiorentina, Cristiano Zanetti, Fiorentina, Albin Ekdal, Siena, lån och Pavel Nedved, slutar
Tips: 2:a
Motivering: Efter calciopoli har den gamla damen rest sig rejält ur askan. Att så snart efter återkomsten till högstaserien nå en 2:a plats, som man gjorde förra året, är sannerligen en bedrift. (Vi kanske inte ska spekulera alltför mycket i hur man gick tillväga, men vi kan ha våra funderingar.) Trots att flera framträdande spelare faktiskt hade något av en mellansäsong förra året [läs: Buffon, Del Piero och Iaquinta] hotade man länge Inter som absolut enda utmanare den gången. Laget ser inte sämre nu, verkligen inte. Den lilla björnen lämnar säkert ett större tomrum efter sig än vad många tror, men så har man också koncentrerat sig på att bygga ett mastodontmittfält som ska vara konkurrenskraftigt ute i Europa. I det har man lyckats. Värvningen av Felipe Melo är smutsig och säger allt om brassens avsaknad av karaktär, men han kommer att göra stor nytta. Tyvärr på bekostnad av en av världens mest underskattade spelare, Mohamed Sissoko, vars genialitet aldrig riktigt tycks bli tillvaratagen. Viss inre oro har dock denna mittfältssatsning inneburit, t ex har vi garanterat inte hört sista ordet i den härva som stavas Christian Poulsen, och hur Giovinco ska kunna blomstra i full prakt i ett lag som lagt halva sin budget på Diego, ja, det förstår då åtminstone inte jag. Bakåt ser det helt okej ut. Framför den levande väggen ställer man upp Lippis mittbackspar i landslaget, återvändaren Cannavaro och brytningssäkre Chiellini. Där bakom har man Lippis tredjeval, Legrottaglie. Klart att det kommer att krävas mycket för att göra mål Juve. Enda lilla frågetecknet torde således vara sista tredjedelen. Amauri dippade under våren, Del Piero blir inte yngre, inte Trezeguet heller, och kvar har man då bara Iaquinta. Något säger mig att Iaquinta blir Juves nyckelspelare det här året. Gör han mål vinner man förmodligen ligan och når ett respektabelt resultat i C.L., men går det i baklås för Lippis (tillfällighet?) favoritanfallare riskerar hela satsningen att gå i baklås. Jag är inte alls säker på att Iaquinta har den karaktären. Frågetecken också - så klart - för nytillträdde tränaren, Ciro Ferrara. Neapels store son har ett gediget manskap till sitt förfogande. Kan han foga dem samman till ett lag? Ja, det är klart att han kan, men det är långtifrån säkert, och efter säsongsavslutningen - då han efterträdde den sparkade Ranieri - är smekmånaden över. Juve behåller Ferrara hela året, no matter what. Det kan vara rätt väg att gå, men behöver inte vara det.
Lazio
Tränare:
Förra året: 10:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Livorno
Tränare:
Förra året: 3:a (Serie B, upp via kvalspel)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Milan
Tränare: Leonardo
Förra året: 3:a
Nyförvärv: Oguchi Onyewu, Standard Liège (6.2), Thiago Silva, Fluminense (7.0), Ignazio Abate, Torino (6.2) och Davide De Gennaro, Genoa (2.3)
Förluster: Kaká, Real Madrid, Emerson, oklart, Zeljko Kalac, oklart och Paolo Maldini, slutar
Tips: 3:a
Motivering: Utan att man varit särskilt företagsamma på mercaton är det mycket som är nytt i Milan inför året. Visst, man står fortfarande där med en målvaktsuppsättning som man inte vinner titlar med och bortser man från försvarsuppsättningen är det faktiskt en ganska tunn trupp man kommer till start med, men det är också en hel del nytt under solen. Efter 8 år har man brutit med Ancelotti - in kommer oprövade Leonardo - och i våras fick hemmapubliken ta farväl av modern fotbolls störste ikon, Paolo Maldini. Man har skickat tillbaka lejonparten av spelarlånen (Senderos, Beckham och Sjevtjenko), samt sålt sin störste stjärna, Kaká, till Real Madrid. Kort sagt är det mycket som ska falla på plats i Milan och många i truppen som måste visa framfötterna, för att inte detta ska bli ett förlorat år. Jag är benägen att tro att man i detta utsatta läge har gjort alldeles rätt som vänt sig inåt för att söka svaret på sin viktigaste fråga - vem som är rätt man att leda trupperna. Leonardo kan Milan utan och innan, har suttit i knät på Berlusconi innan han blev torr bakom öronen och är både karismatisk och lyhörd. Ett lika oväntat som självklart val. Spelarna som ska hjälpa honom att inbringa tillfredställande resultat kommer att må bra av att höra en ny röst. Viktigt för laget är att Ronaldinho vaknar ur sin koma och att "Maldinis ersättare" (han kallas så), Thiago Silva, gör ett bra år. I landsmannen Leonardo har de en trygghet. Av stort värde blir också att få fart på Pirlo. Förra året hade man otur i det att Pirlos formsvacka inföll samma säsong som man fick Ivan långtidsskadad. Förutom vilddjuret Ivan Gattuso och regissören Pirlo finns Flamini och nytillträdde lagkaptenen Ambrosini att tillgå. Problemen ser med andra ord inte ut att vara hur man ska avhjälpa försvaret, utan snarare hur man ska få fram bollarna till Pato och Pippo Inzaghi. Pirlo kan inte göra allt ensam och han kommer att sörja Kaká i varje steg han tar det här året. Seedorf är inte svaret på Leonardos frågor. Blir lösningen att dra ned Ronaldinho i banan, eller har man tänkt att ge Abate en ärlig möjlighet och anfalla längs kanterna? Detta blir Leonardos viktigaste uppdrag: fylla luckan efter Kaká. Hur han ska bära sig åt kan man gott fråga sig. Noterbart att man bara värvat till försvaret. Modiga köpet Onyewu och efterlängtade Thiago Silva ska bära upp laget om Nestas skadehelvete inte ger med sig i år heller. (Bank skriver att en skadefri Nesta kan vara årets bästa nyförvärv och i det säger jag inte emot honom.) Frågan är bara hur man ska göra på kanterna. Jankulovski och Zambrotta pendlade mellan att vara underkända och svårt usla förra säsongen. Trots nästanköpet Cissokho har man inte utsatt någon av dem för välbehövlig konkurrens. Skulle vara att man fått hem Oddo från dennes äventyr i Bayern, men vore jag Zambrotta skulle jag inte direkt ligga sömnlös. Milan är inte ett lag för Lo Scudetto, men för prispallen.
Napoli
Tränare:
Förra året: 12:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Palermo
Tränare:
Förra året: 8:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Parma
Tränare:
Förra året: 2:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Roma
Tränare:
Förra året: 6:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Sampdoria
Tränare:
Förra året: 13:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Siena
Tränare:
Förra året: 14:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Udinese
Tränare:
Förra året: 7:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
01. Genoa
02. Juventus
03. Milan
04. Inter
05. Fiorentina
06. Sampdoria
07. Roma
08. Udinese
09. Napoli
10. Palermo
11. Parma
12. Atalanta
13. Lazio
14. Siena
15. Cagliari
16. Chievo
17. Bologna
18. Catania
19. Bari
20. Livorno
![På tre år har Gian Piero Gasperini förvandlat Genoa från att vara ett Serie B-lag till att spela ute i Europa. Förra året räckte Gasperinis magi till en 5:e plats. Trots granithårt motstånd, det faktum att man blivit av med flera av sina nyckelspelare och att alldeles för mycket inför den här säsongen står och faller med en föredetting [läs: Hernán Crespo], tror jag att man överträffar sig själv. Det är Genoas tur i år.](https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1204299/images/2009/gian-piero-gasperini_50775671.jpg)
För den som bryr sig om högstaligan i Italien har det funnits ett och annat att läsa inför den gångna helgens premiär. Då världens vackraste språk ännu fattas mitt språkliga väsen har jag för egen del hållit tillgodo med Banks genomgång i sex olika delar, där han presenterade nykomlingarna i del 1, klämde platserna 17-19 i del 2, platserna 12, 13 och 16 i del 3 och gav sig in på topp 10 i del 4. I del 5 deklarerade han att Lazio och Roma i stutändan hamnar precis intill varandra i tabellen och i avslutande del 6 fick vi så veta att även den gode Simon Bank tror att det är Juventus tur i år. Den av samme Bank - i del 4 - omnämnde Ola Wiklander bloggar bara italiensk fotboll. Eller ja, nästan bara italiensk fotboll. På senare tid har han framlagt lite spekulationer kring årets säsong, men bara presenterat plats 16-20 så här långt. På Svenska Fans säger Mats Lerneby inte mycket av värde och på Kanal 9 har Nico Farback nöjt sig med att spå årets toppar och floppar gällande spelare och lag. I övrigt har det - precis som vanligt - skrivits alldeles för lite inför Serie A i landet lagom. Johanna Frändén har haft lite för mycket annat för sig på sistone och på Expressen sover man. Hade Zlatan varit kvar i Inter hade vi drunknat i reportage om Morattis miljoner och huruvida Sulley Muntari är rätt man att bereda en väg åt Herren. För övrigt hade det inte varit någon bevakning, men nu har vi inte ens det att tillgå. Det är skam på torra land, det är djävulens verk.
Liksom i fallet med genomgången av Premier League-lagen tänkte jag tippa utgången av serien i samma andetag som jag går igenom lagen. Nyförvärven betygsätts inom parentes, enligt skala 0-10, på tiondelen. Och ja, detta är vad jag har att säga om saken:
Atalanta
Tränare: Angelo Gregucci
Förra året: 11:a
Nyförvärv: Paolo Bianco, Cagliari (4.5), Edgar Barreto, Reggina (6.2), Fabio Caserta, Lecce (5.1), Simone Tiribocchi, Lecce (7.2), Nicola Madonna, Albinoleffe (5.8) och Robert Acquafresca, Genoa, lån (7.1)
Förluster: Luca Cigarini, Napoli, Sergio Floccari, Genoa, Mario Defendi, Lecce, lån, Diego De Ascentis, oklart och Antonio D'Agostino, oklart
Tips: 12:a
Motivering:
Bari
Tränare:
Förra året: 1:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Bologna
Tränare:
Förra året: 17:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Cagliari
Tränare:
Förra året: 9:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Catania
Tränare:
Förra året: 15:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Chievo
Tränare:
Förra året: 16:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Fiorentina
Tränare:
Förra året: 4:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Genoa
Tränare: Gian Piero Gasperini
Förra året: 5:a
Nyförvärv: Marco Amelia, Palermo (8.0), Hernán Crespo, Inter (7.6), Andrea Esposito, Lecce (5.5), Nenad Tomovic, Crvena Zvezda (6.8), Emiliano Moretti, Valencia (8.2), Ivan Fatic, Inter (5.0), Francesco Bolzoni, Inter (5.3), Magnus Troest, Parma (3.4), Houssine Kharja, Siena (7.1), Alberto Zapater, Real Zaragoza (5.4), Rodrigo Palacio, Boca Juniors (6.3) och Sergio Floccari, Atalanta (7.9)
Förluster: Thiago Motta, Inter, Diego Milito, Inter, Rubinho, Palermo, Matteo Ferrari, Besiktas, Matteo Paro, Bari, lån och Rubén Oliveira, oklart
Tips: 1:a
Motivering: Genoa gjorde en makalöst fin säsong fina året. Milito öste in mål, Motta dominerade mittfältet som om det var hans okränkbara egendom och där bak spelade det mindre roll om det var Biava, Bocchetti, Criscito eller Ferrari som ingick i mittförsvaret. I mål överpresterade skojaren Rubinho. Inför årets säsong har 4/7-delar av den där centrallinjen lämnat klubben. Inter agerade likt storebror under början av 90-talet och lade vantarna på Milito och Motta. Rubinho gjorde sig omöjlig och byttes till slut mot Amelia, och Ferrari kom på det som alla andra redan hade kommit på före honom, d v s att hans försvarsspel gör sig bättre i en liga och en fotbollskultur där man inte gärna hänger upp sig på huruvida det egna laget släpper in 0 eller 5 mål, så länge man vinner matchen. På minuskontot noterar vi även att champagneliraren Quaresma i sista stund nobbade en utlåning, samt att det vilar ett väldigt tryck på spelare som antingen är i yngsta laget eller också har de bästa åren bakom sig. Nu får man, som sagt, landslagsmannen Amelia längst bak (självklart en uppgradering, trots Rubinhos relativa succé). Till försvaret har man värvat intressante Tomovic, som kände sig tvungen att överge det sjunkande skeppet känt som Röda Stjärnan, och gjort ett kap i Moretti. Moretti fick det aldrig att fungera i Valencia, men kommer i Genoa att spela sig till en plats i Gli Azzurri. På mitten har man handlat förståndigt för små slantar (Kharja och Zapater), och längst där framme har man förutom att man får tillbaka Figueroa efter utlåningen till Boca också förstärkt med Crespo, Palacio och Floccari. Medan det finns vissa frågetecken för samtliga argentinare ser Floccari ut att vara något av årets värvning i Serie A, så här på förhand. I Palacio får man en anfallare som löper över enorma för att trasa sönder de försvar han ställs mot, dessutom har han en fin blick för spelet. Dock ingen stor målskytt. Och i Crespo får man - förhoppningsvis - en mycket revanschsugen och på VM begiven f d klassavslutare. Crespo kommer att göra allt för att bevisa Mourinho och övriga belackare att han kan än - gör minst 15 mål. Floccari är ett geni, en elak bulldozer som inte skyr några medel. En viktig detalj i Genoas anfallsspel, som erbjuder ett alternativ som man faktiskt saknade förra säsongen. Där bak kommer sommarens U21-bekantingar, Bocchetti och Criscito, att ta ytterligare steg i utvecklingen. Båda är landslagsmän i vardande. Återstår för Juric och Sculli att upprepa det man gjorde förra säsongen. I så fall kan Genoa gå långt - och mycket längre än många tror.
Inter
Tränare:
Förra året: 1:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Juventus
Tränare: Ciro Ferrara
Förra året: 2:a
Nyförvärv: Fabio Cannavaro, Real Madrid (6.5), Diego, Werder Bremen (7.7), Felipe Melo, Fiorentina (7.5) och Martin Cáceres, Barcelona, lån (6.3)
Förluster: Olof Mellberg, Olympiakos, Marco Marchionni, Fiorentina, Cristiano Zanetti, Fiorentina, Albin Ekdal, Siena, lån och Pavel Nedved, slutar
Tips: 2:a
Motivering: Efter calciopoli har den gamla damen rest sig rejält ur askan. Att så snart efter återkomsten till högstaserien nå en 2:a plats, som man gjorde förra året, är sannerligen en bedrift. (Vi kanske inte ska spekulera alltför mycket i hur man gick tillväga, men vi kan ha våra funderingar.) Trots att flera framträdande spelare faktiskt hade något av en mellansäsong förra året [läs: Buffon, Del Piero och Iaquinta] hotade man länge Inter som absolut enda utmanare den gången. Laget ser inte sämre nu, verkligen inte. Den lilla björnen lämnar säkert ett större tomrum efter sig än vad många tror, men så har man också koncentrerat sig på att bygga ett mastodontmittfält som ska vara konkurrenskraftigt ute i Europa. I det har man lyckats. Värvningen av Felipe Melo är smutsig och säger allt om brassens avsaknad av karaktär, men han kommer att göra stor nytta. Tyvärr på bekostnad av en av världens mest underskattade spelare, Mohamed Sissoko, vars genialitet aldrig riktigt tycks bli tillvaratagen. Viss inre oro har dock denna mittfältssatsning inneburit, t ex har vi garanterat inte hört sista ordet i den härva som stavas Christian Poulsen, och hur Giovinco ska kunna blomstra i full prakt i ett lag som lagt halva sin budget på Diego, ja, det förstår då åtminstone inte jag. Bakåt ser det helt okej ut. Framför den levande väggen ställer man upp Lippis mittbackspar i landslaget, återvändaren Cannavaro och brytningssäkre Chiellini. Där bakom har man Lippis tredjeval, Legrottaglie. Klart att det kommer att krävas mycket för att göra mål Juve. Enda lilla frågetecknet torde således vara sista tredjedelen. Amauri dippade under våren, Del Piero blir inte yngre, inte Trezeguet heller, och kvar har man då bara Iaquinta. Något säger mig att Iaquinta blir Juves nyckelspelare det här året. Gör han mål vinner man förmodligen ligan och når ett respektabelt resultat i C.L., men går det i baklås för Lippis (tillfällighet?) favoritanfallare riskerar hela satsningen att gå i baklås. Jag är inte alls säker på att Iaquinta har den karaktären. Frågetecken också - så klart - för nytillträdde tränaren, Ciro Ferrara. Neapels store son har ett gediget manskap till sitt förfogande. Kan han foga dem samman till ett lag? Ja, det är klart att han kan, men det är långtifrån säkert, och efter säsongsavslutningen - då han efterträdde den sparkade Ranieri - är smekmånaden över. Juve behåller Ferrara hela året, no matter what. Det kan vara rätt väg att gå, men behöver inte vara det.
Lazio
Tränare:
Förra året: 10:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Livorno
Tränare:
Förra året: 3:a (Serie B, upp via kvalspel)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Milan
Tränare: Leonardo
Förra året: 3:a
Nyförvärv: Oguchi Onyewu, Standard Liège (6.2), Thiago Silva, Fluminense (7.0), Ignazio Abate, Torino (6.2) och Davide De Gennaro, Genoa (2.3)
Förluster: Kaká, Real Madrid, Emerson, oklart, Zeljko Kalac, oklart och Paolo Maldini, slutar
Tips: 3:a
Motivering: Utan att man varit särskilt företagsamma på mercaton är det mycket som är nytt i Milan inför året. Visst, man står fortfarande där med en målvaktsuppsättning som man inte vinner titlar med och bortser man från försvarsuppsättningen är det faktiskt en ganska tunn trupp man kommer till start med, men det är också en hel del nytt under solen. Efter 8 år har man brutit med Ancelotti - in kommer oprövade Leonardo - och i våras fick hemmapubliken ta farväl av modern fotbolls störste ikon, Paolo Maldini. Man har skickat tillbaka lejonparten av spelarlånen (Senderos, Beckham och Sjevtjenko), samt sålt sin störste stjärna, Kaká, till Real Madrid. Kort sagt är det mycket som ska falla på plats i Milan och många i truppen som måste visa framfötterna, för att inte detta ska bli ett förlorat år. Jag är benägen att tro att man i detta utsatta läge har gjort alldeles rätt som vänt sig inåt för att söka svaret på sin viktigaste fråga - vem som är rätt man att leda trupperna. Leonardo kan Milan utan och innan, har suttit i knät på Berlusconi innan han blev torr bakom öronen och är både karismatisk och lyhörd. Ett lika oväntat som självklart val. Spelarna som ska hjälpa honom att inbringa tillfredställande resultat kommer att må bra av att höra en ny röst. Viktigt för laget är att Ronaldinho vaknar ur sin koma och att "Maldinis ersättare" (han kallas så), Thiago Silva, gör ett bra år. I landsmannen Leonardo har de en trygghet. Av stort värde blir också att få fart på Pirlo. Förra året hade man otur i det att Pirlos formsvacka inföll samma säsong som man fick Ivan långtidsskadad. Förutom vilddjuret Ivan Gattuso och regissören Pirlo finns Flamini och nytillträdde lagkaptenen Ambrosini att tillgå. Problemen ser med andra ord inte ut att vara hur man ska avhjälpa försvaret, utan snarare hur man ska få fram bollarna till Pato och Pippo Inzaghi. Pirlo kan inte göra allt ensam och han kommer att sörja Kaká i varje steg han tar det här året. Seedorf är inte svaret på Leonardos frågor. Blir lösningen att dra ned Ronaldinho i banan, eller har man tänkt att ge Abate en ärlig möjlighet och anfalla längs kanterna? Detta blir Leonardos viktigaste uppdrag: fylla luckan efter Kaká. Hur han ska bära sig åt kan man gott fråga sig. Noterbart att man bara värvat till försvaret. Modiga köpet Onyewu och efterlängtade Thiago Silva ska bära upp laget om Nestas skadehelvete inte ger med sig i år heller. (Bank skriver att en skadefri Nesta kan vara årets bästa nyförvärv och i det säger jag inte emot honom.) Frågan är bara hur man ska göra på kanterna. Jankulovski och Zambrotta pendlade mellan att vara underkända och svårt usla förra säsongen. Trots nästanköpet Cissokho har man inte utsatt någon av dem för välbehövlig konkurrens. Skulle vara att man fått hem Oddo från dennes äventyr i Bayern, men vore jag Zambrotta skulle jag inte direkt ligga sömnlös. Milan är inte ett lag för Lo Scudetto, men för prispallen.
Napoli
Tränare:
Förra året: 12:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Palermo
Tränare:
Förra året: 8:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Parma
Tränare:
Förra året: 2:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Roma
Tränare:
Förra året: 6:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Sampdoria
Tränare:
Förra året: 13:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Siena
Tränare:
Förra året: 14:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
Udinese
Tränare:
Förra året: 7:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:
01. Genoa
02. Juventus
03. Milan
04. Inter
05. Fiorentina
06. Sampdoria
07. Roma
08. Udinese
09. Napoli
10. Palermo
11. Parma
12. Atalanta
13. Lazio
14. Siena
15. Cagliari
16. Chievo
17. Bologna
18. Catania
19. Bari
20. Livorno
