Grande Grosso

I gårdagens avsnitt av Matchpuls på tippades utgången av Allsvenskan. Undertecknad tänkte sig därför - och trots att jag hade lovat mig själv att låta bli, eftersom det ändå är uppenbart att jag varit snett ut i det mesta av min analys av samma serie innan avsparken i april - att presentera de egna tankarna kring samma utgång här på bloggen. Och ja, om jag med undantag för förhandstipset om Hammarby till Superettan ska komma undan med någon heder i fallet Allsvenskan är det alltså så här den kommer att se ut när det blivit dags att summera intrycken:

IFK tar med andra ord hem det, även om det bara skulle bli oavgjort på Ullevi i sista omgången. AIK tappar försprånget i ödesmatchen hemma mot luriga ÖSK. Undrar just hur Daniel Tjernström känner om det skulle bli så?


Källa: Fan-TV

Undertecknad har ägnat delar av eftermiddagen åt att dammsuga nätet på allehanda nyheter, historier och parenteser. Något av värde? Jovars, det är klart. Aftonbladet har på riktiga och självklara grunder anmälts till JK, vanligtvis elegante Robert Pirès har visat sig vara bättre på att välja passningsalternativ och löpvägar än sina ord, klassiska nidramsan "CP-Åke är min bror, hela huvet fullt av snor" har tappat i slagkraft, receptet på Tony Sopranos älskade Zita al Forno finns för allmän beskådan, Kings of Conveniences nya fick 7.9 av Pitchfork och - stoppa pressarna! - så har det avslöjats att Grande Grosso-bloggen i något avseende är ett med sin samtid! Life is a rollercoaster, som Ronan Keating skulle uttryckt det.
      Avslutningsvis veckans lilla lustighet:
Jochen: - Vilken fotbollsspelare är jag nu: "Vi tackar domaren och Qviding för en bra och välspelad match"?
Jag: - Ingen aning?
Jochen: - Fredrik Söderström nästa år...


Källor: Aftonbladet 
           Allt om barn 
           DN 
           Pitchfork

Idag blev den klar, play off-lottningen. Jag tillhör den del av befolkningen som är konspiratoriskt lagd och för alltid luttrad. Det är klart att även det här var uppgjort på förhand! Bortser man från att det inte blev Frankrike-Slovenien är nämligen allting exakt enligt mallen och exakt som cynikern i en hade antagit innan bollarna blandades om. Stornationerna - som räddades av en oerhört mystisk seedning i elfte timman - fick motstånd som passade dem alldeles utmärkt. Ett sammanträffande? Naturligtvis inte.
      Lottningen utföll alltså enligt följande:
Irland-Frankrike (Dublin 14/11, Paris 18/11)
Portugal-Bosnien/Hercegovina (Lissabon 14/11, Sarajevo 18/11)
Grekland-Ukraina (Aten 14/11, Kiev 18/11)
Ryssland-Slovenien (Moskva 14/11, Ljubljana 18/11)
      Låt oss så avverka lottningen i tur och ordning. Först det arma Irland som genomfört kvalet på ett heroiskt sätt och redan har samlat ihop till sin VM-plats. I vägen för detta står nu Frankrike, en av hela fotbollsvärldens tyngsta nationer det senaste decenniet. Nog dras man med den eviga ryggsäcken i form av hopplöse Domenech och visst har hela kvalet sett bräckligt ut - inte minst drog många efter andan när regerande finalisten förlorade mot Österrike med 1-3, månaderna efter EM-slutspelet - men det ska en hel del till för att Frankrike ska lyckas göra av med VM-biljetten här. Inte nog med att man har fördel av att ha det i grunden klart starkare laget, man kommer dessutom att åtnjuta fördelen att spela returen på hemmaplan inför över 80 000 på Stade de France. Uppförsbacken kommer att vara enorm för Trapattonis mannar om fransmännen grejar oavgjort i Dublin, vilket de kommer att göra. I slutändan avgör individuell skicklighet. Frankrike har Gourcuff, det har inte Irland. Irlands vapen är Keanes listiga löpningar och det finessrika mittfältet. Backlinjen håller inte högsta klass. Gallas kan Keane utan och innan efter alla sina år i England och Domenechs genomfega 5-mannamittfält kommer sakta men säkert att mala ner allt i sin väg. Det finns en tydlig cynism i den här lottningen.
      Tips: Irland-Frankrike 1-1, Frankrike-Irland 1-0. Frankrike till VM.
      Portugal hade fått jätteproblem med Irland och framför allt Ukraina. Alltså höll man semifinalisten från Tysklands-VM om ryggen och offrade kvalets stora utropstecken Bosnien/Hercegovina till förmån för det snålspelande och allt annat än underhållande portugisiska landslaget. Portugals största bekymmer under det här kvalet har hela tiden varit dem själva. Individuellt ska man vara förkrossande överlägsna i en grupp med Danmark, Sverige, Ungern, Albanien och Malta, men under Queiroz har egentligen ingenting fungerat. Bollen har gått i sidled, målen har varit tillfälligheter snarare än väl underbyggda anfall och baktill har man darrat till och från. Liedsons ankomst har varit av avgörande betydelse för ett lag som inte förmått peta bollen över mållinjen och utan honom hade det här blivit klart svårare. Nu handlar allt om att onde Carvalho ska göra illa Džeko så tidigt som möjligt i första mötet och att Pepe ska ta hand om Misimović under 180 minuter. Lyckas det är det lås och bom. Bosnien går inte till VM om inte nyckelspelarna fortsätter att leverera och Portugal kan komma att passa den något naiva fotbollsnationen osedvanligt illa. Ändå vågar jag tro och hoppas att man kan ställa till ett mindre helvete för blytunga favoriten Portugal. Reser sig Džeko och domaren gör sitt genom att hålla ett öga på de portugisiska skarprättarna kommer portugiserna att vara i gungning. Faktum är att skillnaden i anfallsspelet är enorm de båda nationerna emellan - till Portugals nackdel. Bosnien har chansen, trots att Fifa gjort sitt för att de inte ska ha det.
      Tips: Portugal-Bosnien/Hercegovina 1-1, Bosnien/Hercegovina-Portugal 4-2. Bosnien/Hercegovina till VM.
      Kvalets allra största förlorare? Definitivt Grekland. Sista laget att seedas och tveklöst det lag Fifa minst gärna släpper igenom till VM åkte också på det svåraste motståndet. Ukraina är inte så bra som man var 2006 och att man tog sig till play off berodde i huvudsak på att England hade revansch att utkräva på Kroatien, ändå har man en jättechans här. Att "lotta" Ukraina mot någon av de tre andra favoriterna vore att på allvar riskera deras platser och sådant går inte för sig i den mäktiga fotbollsfamiljen. Som om eländet inte vore nog för EM-mästarna från 2004 ska de alltså tvingas spela den direkt avgörande matchen inför brinnande läktare i ett isande kallt Kiev. Klart att det är lätt att vika ned sig då. Ukraina står i praktiken redan med ena benet i VM och behöver bara få med sig ett hyggligt resultat från ett lika heltänt Aten för att det hela ska vara i hamn. Grekland är överhuvudtaget inte alls vad man var för några år sedan och hade inte haft en chans att hävda sig om man inte hamnat i den generösa gruppen med Schweiz, Lettland, Israel, Luxemburg och Moldavien. 1-1 borta mot jumbon Moldavien antyder inte något annat än att det här kan sluta riktigt illa för Rehagels gäng. Skadan på Liverpools Kyrgiakos underlättar heller inte när man ska handskas med Sjevtjenko på dennes hemmaplan. Nyckeln för Grekland blir annars att få bukt med mittfältaren Nazarenko. Nazarenko har gjort stor succé under kvalet och har endast gjort mål i landskamper som Ukraina har vunnit.
      Tips: Grekland-Ukraina 0-1, Ukraina-Grekland 3-1. Ukraina till VM.
      Avslutningsvis gäller alltså att tippa dubbelmötet Ryssland-Slovenien. Och nej, det är inte svårt att gissa sig till vilka som avgår med totalsegern där. Det nya Ryssland kommer att vara en viktig maktfaktor inom världsfotbollen för lång tid framöver och det ligger helt klart i Fifas intresse att inte riskera den sköna omsättning som det innebär att få med sig Ryssland till VM. De ryska framgångarna i EM blåste liv i såväl ett folk som en marknad och skulle landslaget upprepa succén i Sydafrika är det väldigt bra för fotbollen i jätteriket på sikt. Fifa har av flera skäl inte råd att avstå ryskt deltagande, därför erbjuder man play off-spelets i särklass klenaste motstånd, det vill säga Slovenien. Det marginella Slovenien har en enda chans att hålla VM-drömmen vid liv och det är att man uppträder likt vilddjur i Moskva. Det taktiska geniet Hiddink kommer inte att tillåta annat än professionalitet av sitt lag och om inte slovenerna går in i varje närkamp som om den gällde liv och död är man på sikt helt chanslöst. Förmodligen är man det ändå, men ett räddhågset och inte tillräckligt uppoffrande Ryssland kan bli tagna på sängen om det smäller från början till slut. Slovenien måste helt enkelt få första målet i Moskva och under återstoden av de båda matcherna krävs att Udine-keepern Handanovič agerar levande vägg. I annat fall kommer Arsjavin att hyscha både en och två gångar innan det här är över.
      Tips: Ryssland-Slovenien 2-0, Slovenien-Ryssland 0-0. Ryssland till VM.  
      Mönstret är tydligt. Tillsammans med det serbiska avancemanget och dessa tips går att dra slutsatsen att östeuropeisk fotboll är på stark frammarsch, inte bara på klubblagsnivån. Störst chans att lyckas i det kommande mästerskapet tror jag att Ryssland har, i viss konkurrens med Serbien. Bosnien/Hercegovina kan dock - vid eventuellt avancemang - komma att bli en riktigt, riktigt obehaglig överraskning för motståndarlagen. Tankarna går till Kroatien och deras insats i EM -96. Kanske är Bosnien ungefär så slagkraftigt. Men visst, innan något av det där blir aktuellt att fundera över ska först play off-spelet hinna avgöras och därefter ska ännu en "lottning" genomföras. Ska bli mycket intressant att se vilka lag som råkar hamna i Sydafrikas grupp...

                     


Källor: Fifa 
           Sportbladet

Efter 0-1 på Parken står det klart att det inte blir något svenskt deltagande i Sydafrika-VM. Trist? Ja, det är klart. Väntat? Mja, inte var det oväntat, men nog hoppades man in i det sista. Orättvist? Verkligen inte.
      An accident waitin' to happen, som en del sade efter McClarens misslyckande med att försöka ta England till EM i Schweiz/Österrike. Lagerbäck had it comin'. Degenererade laguttagningar, konservatism bortom förståndets gränser och en fientlighet mot hela omvärlden blev till slut Kågesonens fall. Det gick alltid att försvara de tidiga 70-talisternas självklara ställning och allt annat än jordnära efterhandskommentarer om underprestationer [läs: Turkiet-matchen 2000 och Trinidad & Tobago-matchen 2006] så länge resultaten var med honom. Till slut kom verkligheten ikapp.
      Efter Kims usla straff, Nilssons minst lika usla snedspark i samma match, den aldrig sinande ineffektiviteten och ett avgörande domarmisstag - för nog var bollen i spel när Zlatan skickade in den för Sebastian att nicka i lördags - var marginalerna förbrukade. Det hjälpte inte att maltesiska brevbärare och ungerska kvasiförsvarare misslyckades med att hålla Blågult stången; när allt kommer omkring missade Sverige VM. Till hur stor del det berodde på att man inte klarade av att göra sig av med den bakåtsträvande och allt annat än självkritiske förbundskaptenen går bara att spekulera i. Jag vill mena att man inte kan överskatta detta faktum.
      Visst, Danmark har ett mittförsvar av högsta internationella klass i ungtupparna Agger & Kjaer och har kraftsamlat för VM-biljetten i flera år, och Portugal är fortfarande Portugal även i de stunder då bollen går på ett snöre i sidled istället för framåt. Sanningen är ändå att Sverige brände sina broar för att man själv var för dåligt, inte för att motståndarna var för bra. I slutändan är det alltid det idrott handlar om - att maximera den egna insatsen snarare än att hoppas på att konkurrenten har en dålig dag.
      Lagerbäcks efterlängtade sorti bereder väg för något så unikt i landslagssammanhang nuförtiden som lite spekulation. Äntligen är det meningsfullt att låta tankarna vandra fritt och dra namn i sträckbänk. Under epoken Lagerbäck visste man precis vad man hade och vad man fick. De som vrålade på Henok Goitom eller hoppades på att en eller annan U21-bekanting till slut ofrånkomligen skulle få chansen och slussas in förstod aldrig hur det fungerade. Det var därför vi chockades så svårt när Chippen väl var ute ur bilden. Man spelade sig aldrig ur landslaget, man slutade självmant.
      Funderingarna kring vem som efterträder han med den stora utstrålningen är kittlande. Jag hade önskat HBK:s Janne Andersson men inser så klart det omöjliga och orimliga i det, hoppas därför istället på Hasse Backe men tror allra mest på Svennis. Vem det än blir av Backe och Eriksson - jag tror inte på någon annan lösning, oavsett den heter Hamrén, Jönsson, Beenhakker, Hodgson, Baxter, Pehrsson, Nilsson eller Haglund och allra minst tror jag på driftkukun Esks förslag Sundhage - och såvida det inte blir aktuellt att de samarbetar, vilket jag heller inte tror, förefaller det vara något av sista chansen för båda två.
      Både Svennis och Backe tillhör en tränargeneration som snart är helt ute ur bilden och i Backes fall har han i princip satt allt på ett kort i dagsläget. Blir det inte något tjänstgörande som förbundskapten den här gången, för att någon annan gick före i prioriteringsordningen, blir det aldrig det. Det är helt klart. Backe skulle inte ha någon trovärdighet kvar om han efter en sådan skymf - betänk att han i intervju efter intervju har uttryckt sitt stora intresse i samma andetag som han har antytt att det borde vara läge för Lagerbäck att avgå och underskatta inte det faktum att han inte har tagit något nytt tränarjobb sedan nederlaget i Mexiko - tackade ja om förbundet återkom i framtiden. Och om frågan ställs till Svennis den här gången och han tackar nej, när ska han då tacka ja? När är "rätt tid"?
      Därför tror jag att näste tränare för det svenska landslaget heter Sven-Göran Eriksson. Förbundet kommer aldrig runt hans namn och vet att det utgångna bäst-före-datumet är väldigt nära att övergå i direkt otjänligt. Det är min övertygelse att förbundet på ett helt annat sätt kan leva med att man aldrig gjorde Backe till förbundskapten än den folkligt förankrade kvinnokarlen.
      Men vill Svennis? Ja, det finns mycket som pekar på det. När han skrev på för en sportchefsroll i ett division 4-lag i England gjorde han inte bara klart en gång för alla att han har ett stort intresse av att tjäna pengar. Han tydliggjorde även att han inte känner samma behov av att vara klubblagstränare längre. Den Svennis som för snart 10 år sedan talade om den svåra omställning som det innebar att inte längre träffa spelarna i omklädningsrumsmiljön dagligen var ännu inte tillfreds med landslagsfotbollens villkor. Den åldrande gentlemannen lärde sig att uppskatta det. Det kan också vara det tyngsta skälet till varför han slutligen kan känna sig redo att ta sig an det svenska landslaget. Det och att han aldrig har varit rädd för att anta utmaningar. Att bli profet i sin egen hemstad är inte bara svårt, det är snudd på omöjligt. Är det någon som vill överbevisa den tesen och sätta sig själv på piedestal så är det vinnarskallen från Torsby.
      Då allting pekar på att Jörgen Lennartsson i en framtida organisation blir assisterande förbundskapten kan vi dra förbundskaptensspekulationerna i sträckbänk bäst vi vill. Det är spelarna på planen som ska göra det och är det någon som känner den nya generationen utan och innan så är det Lennartsson. Därför tillät sig undertecknad och quizprofilen Mon Frère att under gårdagen sia kring hur landslaget rustar och elvan ter sig när det väl har blivit dags för kommande EM-kval.
      När vi jämförde våra elvor märkte vi snart att vi tänker snarlikt, för att inte säga väldigt lika. Notera nu att elvorna nedan inte är resultatet av vad någon av oss vill se utan helt och hållet vad vi tror att vi får se. Hette förbundskaptenen Lagerbäck vore elvorna radikala och alldeles självklart befängda. Hur sneda våra gissningar och teorier än visar sig vara kan vi därför alltid glädja oss åt att vi fick spekulera. Observera också att vi inte hängde upp oss på spelsystem eller formationer. I Sverige spelar man 4-4-2 med zonförsvar och det enda som kan variera är hur mittfältet formeras. Nämn den seriöse kandidat till förbundskaptensjobbet som är av en annan uppfattning! Alltså är det inte världens grej.

Mitt lag
A. Isaksson (PSV Eindhoven)
-
P. Karlsson (AIK), O. Mellberg (Olympiakos), D. Majstorović (AEK Aten), B. Safari (Basel)
-
R. Elm (AZ Alkmaar), G. Svensson (IFK Göteborg), K. Källström (Lyon), E. Bajrami (Elfsborg)
-
Z. Ibrahimović (Barcelona), M. Berg (Hamburg)

Mon Frères lag
A. Isaksson (PSV Eindhoven)
-
O. Wendt (FC Köpenhamn), O. Mellberg (Olympiakos), D. Majstorović (AEK Aten), B. Safari (Basel)
-
S. Larsson (Birmingham), G. Svensson (IFK Göteborg), K. Källström (Lyon), R. Elm (AZ Alkmaar)
-
Z. Ibrahimović (Barcelona), M. Berg (Hamburg)

Nå, vad säger ni andra? Några kontringar?

Medan Allsvenskan skakar i sina grundvalar och riskerar att avgöras på skrivbordsnivå av blekfeta medelålders män, vars kavajer i stl. XL skaver hål i nacken, är en av årets mest uppseendeväckande affärer på väg att clearas nere i Rom. Tycka vad man vill om Soccer Italia, som kanske inte är världens mest tillförlitliga källa, och tycka vad man vill om YouTubes mest frekvente besökare Claudio Lotito, men det är mycket imponerande om detta går i hamn!
      Det är mycket som går Zlatans väg i dessa dagar. Bortser man från att han fick lämna C.L.-mötet med Dynamo Kiev mållös och därmed misslyckades att förlänga målrekordet från 5 till 6 matcher har han inte mycket att klaga på. Senast i raden av fjädrar i den ibrahimovićska hatten är att Real Madrid-bänknötaren och tillika uttalade Zlatan-fienden Rafael van der Vaart tvingas smita ut från Bernabéus innandöme med svansen mellan benen. Det finns mycket som är att beklaga med van der Vaarts karriär och när nu Lazios namn förs på tal finns det också anledning att fundera både en och två gånger över den politiske van der Vaart.
      Från att ha rosats som lagkapten och härförare i det tidiga 2000-talets framgångsrika Ajax bestämde sig van der Vaart mycket överraskande för att ta steget via prostitutionens Hamburg till de verkligt stora arenorna. Det var många som förvånades över denna mellanlandning, inte minst gjorde jag själv det. Med facit i hand visade dock vänstermittfältaren att han visste precis vad han gjorde när han skrev på för hamnstorstadens Sport Verein. Under tre säsonger och 74 tävlingsmatcher gjorde han 29 mål. Det imponerande målsnittet från tiden Amsterdam upprätthölls alltså och i Kicker lyfte man holländaren till både sjätte och sjunde himlen. Att han med tiden var redo för större uppgifter rådde det inga tvivel om, det var bara van der Vaarts val av utmaning som smärtade. Trots att halva Europa var ute efter hans namnteckning valde han att skriva på för Los Merenges. Ett lag som - bortsett från förvärvet av Fabio Cannavaro innevarande decennium - i alla tider har gjort sig känt för att man plöjer ned pengarna på mittfältet och i anfallet. Ett lag som redan betalade ut löner till två fullgoda och internationellt gångbara mittfält.
      Tiden i Real har fram till dags datum heller inte blivit vad van der Vaart hoppades på. Medan Sneijder åtminstone fick chansen har nr 23 fått nöja sig med oregelbundna inhopp. Ingen kontinuitet. Inget förtroende. Ingenting. Pengar i sjön. Ännu en sopa på den redan gedigna Real-tippen och ännu en affär utan tillstymmelse till eftertanke. Efter att under sommaren bl a ha nobbat Wengers Arsenal antas alltså den en gång så lovande mittfältskreatören röna samma öde som landsmannen Sneijder. Dock med en viktig skillnad: istället för Inter är det Lazio som behöver förstärkning.
      Att lämna Real för Lazio följer förstås endast en enda logik. Den är inte sportslig, men politisk. Från extremhöger till ännu mer extrem höger. Vad vill då detta säga? Förstås att Lotito har känsla för affärer (för ett år sedan värderades van der Vaart till mellan 250-300 miljoner, nu kan han gå under auktionsklubban för under 100) men kanske också att partiet i van der Vaarts hjärta heter Lijst Pim Fortuyn. Så himla sorgligt. Från att ha varit en personlig favoritspelare kommer man på sig själv med att hålla en tumme för att han inom en nära framtid får lämna derbyt på Olympiastadion i Rom med syrgasmask för ansiktet.
      Med van der Vaart i laget är det heller inte omöjligt att Pierpaolo Marino lockar över Stefano Mauri till Napoli under samma januarifönster. Ännu en oönskad och ovälkommen affär.


Källor: Soccer Italia 
           Sportbladet