Krokodilen Klinsi
Daily Mail har inte bara varit i farten och rankat de 50 mest prestigefyllda fotbollsmatcher som finns att skåda på detta jordklot (här noterar vi framför allt att Nottingham Forest-Derby County och Venestad IF-Ovesholms IF saknas), utan företar sig i skrivande stund en förteckning över 20 namn, alla med det gemensamt att de var idrottsstjärnor som ville framstå som renhåriga och ärliga - men inte alltid lyckades med det.
Att Jürgen Klinsmanns namn nämns i sammanhanget känns spontant ganska hårt. Klinsi tycks trots allt vara en av de skönaste lirare som satt sina fötter på en plan. Att han hade den goda smaken att likt Pippo alltid bli lika maniskt överlycklig när han fick in bollen i mål gör inte heller saken sämre. Man vill minnas Klinsi som en fin man. En fin och rakryggad man, som alltid gick sin egen väg och som alltid gav sina tvivlare svar på tal. Om det inte hade varit för att...
För snart ett år sedan satt jag uppkrupen i en stor och skön soffa i de mer centrala delarna av Bredäng. Under tiden som den kisande quizlegendaren Andy svepte två mackor och morgonens första mjölkpaket diskuterades senaste numret av Offside. Det ena gav det andra och snart hade vår vän, som söker anställning hos Försvarets Radioanstalt, börjat berätta om sin syn på Västtysklands insats i VM -90. Snart var vi framme vid själva kärnan, den genomkorrupta finalen och dess avgörande. Själv försöker jag att i möjligaste mån låta bli att tänka på att Maradona förlorade en VM-final på italiensk mark p g a en iögonfallande uselt dömd straffspark, ändå händer det att Völlers döende svan spelas upp för mitt inre flera gånger i veckan. Vad jag - innan frukosteringen med FRA-Andy - däremot inte brukade tänka på var aktionen som inspirerade Völler att spela teater, d v s Klinsmanns tolkning av Olga Korbut.
Klinsi har alltså tilldelats plats 13 på Daily Mails fuskarlista och för varje gång som man klickar på den där YouTube-länken blir man bara mer och mer övertygad om att den placeringen är i underkant. Det spelar ingen roll att det är en VM-final som ska avgöras och att man som spelare på planen har världens chans att göra avtryck i var mans minne såväl som i historieböckerna. Man får inte göra så.
Förut, när inte Andy hade visat en stilstudie i detta att Klinsi för alltid är en förbannad fuskare, gick jag omkring och trodde att penningtvättaren Edgardo Codesal hade ett rätt i matchen, det att Pedro Monzón fick syna det röda för sitt överfall. Nu vet jag att Codesal inte ens kom upp i en enda korrekt avblåsning under 90 minuter plus tillägg. För säga vad man vill om Monzóns huvudlösa tackling - det är klart att man inte får gå in på det viset och nog ska man bestraffas om man tacklar vårdslöst utan tanke på boll - men det är inte ens någon tackling. Det är ett försök till en tackling.
När Klinsi ser hur argentinaren kommer kanande och markerar med dobbarna tar han den chans som erbjuds honom. Tycka vad man vill om att låta sig träffas och därefter överdriva - det Klinsmann gör är något annat. Han vet exakt hur han ska undvika tacklingen, ser till att inte bli träffad och kastar sig därefter handlöst till marken. Vore han en krokodil skulle man kunna se genom fingrarna med att han praktiserar femtalet death rolls efter sin kraschlandning, men Klinsmann var och är en människa (som vid en annan utgång under det tidiga 40-talet hade ingått i ett rike där nog varken du, jag eller Familjen Krokodil hade varit särskilt välkommen). Det mest parodiska är ändå det akrobatiska inslag som infaller strax innan hela skådespelet är över - det som torde vara något för den olympiska gymnastikmattan snarare än för gräsmattan på Olimpico - detta att han häver sig rakt upp i luften, som om han landat på en studsmatta, innan den sista dödsrullningen. Att han sedan tar sig för ansiktet, 12 år innan Rivaldo, ska vi inte tala om. Där slår han in den sista sjutumsspiken i den egna kistan och bekräftar en gång för alla att hans uppdrag i matchen inte är att göra mål, utan att få någon i mörkblå tröja utvisad.
Och ja, det är synd om Monzón som måste bära den argentinska sorgen på sina axlar resten av sitt liv, men hur mycket man än vill ta denne etiketterade marodör och dåre i sin famn så går det inte riktigt. Inte för att han möjliggjorde för Codesal att tro något som inte var sant, utan för hur han bär sina Adidas-shorts. Det första han gör efter att han har synat det röda är nämligen inte att handgripligen ge sig på Codesal eller ens att springa bort till torpeden Troglio och betala för en arkebusering. Nej, det första han gör är att rätta till shortsen! Inte som kidsen nuförtiden, utan precis tvärtom. Han gör det förbjudna och drar upp dem i armhålan, innan han så ställer sig i sin uppgivna pose, med armarna i sidorna, och funderar över huruvida de där chokladfyllda croissenterna serveras till frukost på spelarhotellet när han har vaknat. (Och ja, Pedro Monzón, chokladfyllda croissenter är till skillnad från Lingongrova och Carlssons Fyrkant ett måste på det italienska frukostbordet. Ros, säger Kongo-Kim. Ris, säger Ekdahl junior.)
Källor: Daily Mail
Sportbladet
YouTube
Un'Estate Italiana
Det hela började med att Bank förtäljde vad som hänt med Aldo Serena och grabbarna i tisdags. Dagen efter hade Niva snickrat ihop ett inlägg om såväl det upproriska Finland som Bodo Illgners förehavanden. Igår krönte Niva delikatessen genom att plöja den engelska åkern.
Italien
Gianluca Vialli
Anfallare, jobbar som fast expert på Sky.
Riccardo Ferri
Back, jobbar som gästexpert i Mediasets kanaler.
Aldo Serena
Anfallare, jobbar som gästexpert i TV. Och tränar straffsparkar.
Paolo Maldini
Back, driver företag (klädmärket Sweet Years ihop med Bobo Vieri).
Salvatore Schillachi
Skyttekung, driver fotbollsskola i Palermo.
Ciro Ferrara
Back, tränar Juventus.
Giuseppe Giannini
Mittfältare, tränar Gallipoli.
Stefano Tacconi
Målvakt, har varit med i dokusåpor och hoppar in som TV-expert. Och så tjänar han extra på att uppträda som Pål Lundin på personalfester i södra Italien.
Gianluca Pagliuca
Målvakt, har utbildat sig till tränare (fick sin licens i somras) och jobbar som expert åt Sky.
Carlo Ancelotti
Mittfältare, tränar Chelsea.
Giuseppe Bergomi
Back, är expertkommentator på Sky.
Pietro Vierchowod
Back, är arbetslös tränare.
Andrea Carnevale
Anfallare, jobbar för Udinese som scout.
Fernando De Napoli
Mittfältare, är företagare.
Giancarlo Marocchi
Mittfältare, är sportchef för Bolognas ungdomssektion.
Roberto Mancini
Anfallare, är arbetslös tränare.
Nicola Berti
Mittfältare, jobbar som expert i TV (Controcampo).
Franco Baresi
Back, arbetar i Milans ungdomssektion.
Roberto Baggio
Geni, står uppsatt som ”ex-spelare” (och håll med om att det är ganska vackert).
Luigi De Agostini
Back, är chef för Real Madrids fotbollsskola.
Västtyskland
Bodo Illgner
Har lämnat fotbollen och gått i exil. Lever idag i Alicante på den spanska solkusten, där han tar något enstaka medieuppdrag.
Raimund Aumann
Anställd som supportersamordnare av Bayern München.
Andreas Köpke
Är målvaktstränare för det tyska landslaget.
Klaus Augenthaler
Har misslyckats som tränare i Nürnberg, Leverkusen och Wolfsburg. Har letat nytt tränarjobb i två år.
Thomas Berthold
Har grundat en resebyrå, som bland annat erbjuder VIP-resor till VM i Sydafrika.
Andreas Brehme
Engagerat sig i ett projekt för att skapa fler fotbollsplaner för ungdomar, och arrangerar även välgörenhetsturneringar i golf.
Guido Buchwald
Fick sparken efter fem fiaskoartade månader som tränare för Allemania Aachen. Fuskar nu som styrelseproffs, och väntar på en chans att komma tillbaka till fotbollen.
Jürgen Kohler
43 år gammal – och still going strong. Jürgen Kohler tacklar fortfarande sönder motståndare i amatörlagt Alemannia Adendorf.
Hans Pflügler
Är ansvarig för fem filialer av Bayern Münchens supporterbutiker.
Stefan Reuter
Blev bortkuppad från jobbet som sportchef för 1860 München i våras. Funderar nu över sin framtid.
Paul Steiner
Jobbar som talangscout för FC Köln.
Uwe Bein
Arbetar med ungdomsprojekt för ett försäkringsbolag.
Günter Hermann
Spelar seniorfotboll med VSK Osterholz-Scharmbeck.
Thomas Hässler
Är ansvarig för FC Kölns teknikträning.
Pierre Littbarski
Tränar FC Vaduz i Liechtenstein – och har blivit populär seriefigur i Japan.
Lothar Matthäus
Har misslyckats med en rad tränarjobb. Väntar nu på nya erbjudanden, men de flesta tyskar tycks ha bestämt sig för att Matthäus för med sig för mycket trubbel.
Andreas Möller
Var tränarlärling hos Juventus, och fick därefter jobb som manager för Kickers Offenbach.
Olaf Thon
Satt länge som styrelsemedlem i Schalke 04 – med ansvar för sommarens fotbollsskolor – men blev utslängd i somras.
Jürgen Klinsmann
Först strandraggare i Kalifornien, sedan succétränare för det tyska landslaget, sedan fiaskotränare för Bayern München. Nu har Klinsmann flyttat tillbaka från USA, och bor för stunden kvar i München.
Frank Mill
Har grundlaget ett nätverk av fotbollsskolar, som idag har fler än 50 förgreningar över hela Tyskland.
Karlheinz Riedle
Sportchef i Grasshoppers fram till ifjol. Numera ägare för ett fyrstjärnigt hotell i Oberstaufen.
Rudi Völler
Sportchef för Bayer Leverkusen.
England
Peter Shilton
Satte rekord med sina 1005 spelade ligamatcher, men ett gravt spelmissbruk gjorde så att han drabbades av stora ekonomiska problem efter karriären. Är idag på fötter igen, och är aktiv som "after dinner-speaker", den mest lukrativa engelska föreläsarsvängen.
Gary Stevens
Har varit physioterapist i Bolton och coach i Chester. Är idag en av de ambassadörer som jobbar för att Liverpool ska bli en av värdstäderna för VM 2018.
Stuart Pearce
Förbundskapten för det engelska U21-landslaget.
Neil Webb
Har gjort lite av varje; sålt program vid Reading-matcher, jobbat som brevbärare och försökt sig på tränarlivet med olika amatörklubbar. Arbetar idag i en vitvarubutik.
Des Walker
Bor fortfarande i Nottingham, och förärades en välgörenhetsmatch av sitt gamla Forest så sent som i våras. Är ambassadör för en av Tescos landsomfattande ungdomsturneringar.
Terry Butcher
Grundade ett eget försäkringsföretag, men sögs tillbaka in i fotbollen. Är idag manager för Inverness Caledonian i skotska tvåan.
Bryan Robson
Återvände ifjol till Manchester United, efter att ha varit borta från klubben i 14 år. Har nu titeln som klubbens "globala ambassadör".
Chris Waddle
Jobbar med media, och har regelbundna uppdrag för både BBC och krisdrabbade Setanta. Spelar fortfarande amatörfotboll för olika lag i Sheffields lokala serier.
Peter Beardsley
Arbetar som anfallscoach för Newcastles juniorer.
Gary Lineker
Englands mest kände sportjournalist, i sin roll som ankare för BBC:s största sportsändningar. Har fått en läktare på Leicesters nya Walker's Stadium döpt efter sig.
John Barnes
Har precis återvänt till brittisk fotboll som manager för Tranmere Rovers, efter att ha varit förbundskapten på Jamaica.
Paul Parker
Har varit ungdomstränare för klubbar som Tottenham och QPR, men är numera mer involverad i den engelska amatörfotbollen. Får sin lön från sin tjänst som ambassadör för The Conference, alltså femtedivisionen.
Chris Woods
Målvaktstränare för Everton.
Mark Wright
Kämpat på som manager, och har vid tre olika tillfällen basat över Chester City. Den senaste sejouren tog slut i våras, och Wright väntar nu på nya jobberbjudanden.
Tony Dorigo
Har kommenterat italiensk fotboll för olika brittiska kanaler, men alltid satsat mer på fastighetsutveckling. Är med och driver en nöjespark i Leeds, och är också inblandad i ett projekt som satsar på att installera vattenfallsminiatyrer i villaträdgårdar.
Steve McMahon
Är styrelsemedlem i Profitables Group, ett Singapore-baserat konsortium som sysslar med "strategiska globala investeringar", och på senare år gjort misslyckade försök att ta över både Everton och Newcastle.
David Platt
Blev av med jobbet som förbundskapten för det engelska U21-landslaget för fem år sedan, och har sedan dess ägnat sig åt olika typer av medieuppdrag inom fotbollen.
Steve Hodge
Ungdomstränare i Nottingham Forest.
Paul Gascoigne
Being Gazza.
Trevor Steven
Bor i Edinburgh, är spelaragent, och har även ett eget företag som sysslar med finansiella placeringar.
Steve Bull
Slog in på managerbanan så sent som förra året, men tiden i Conference-klubben Stafford Rangers varade inte ens ett år. Bor idag i Wolverhampton, och gör bland annat välgörenhetsarbete medan han väntar på en ny managerchans.
Dave Beasant
Jobbar med den här Glenn Hoddle-akademin nere i Andalusien, den som ska ge sparkade spelare en ny chans i karriären.
Källa: Sportbladet
Drömelvan anno VM 1990
Startelvan:
1. Walter Zenga 
21. Pedro Antonio Troglio 
6. Franco Baresi 5. Emmanuel Kundé 
3. Stuart Pearce 
15. Roberto Baggio 11. Dragan Stojkovic 
20. Cyrille Makanaky
10. Diego Armando Maradona (K)
8. Claudio Caniggia 19. Salvatore Schillaci
På bänken:
12. Sergio Goycoechea
16. Thomas N'Kono
-
2. Jorginho 
4. Ronald Koeman 
7. Paolo Maldini
14. Guido Buchwald 
-
13. Glenn Strömberg 
16. Enzo Francescoli 
18. Andreas Möller
21. Enzo Scifo 
22. Carlos Valderrama 
-
9. Gary Lineker
17. Tomas Brolin
