Grande Grosso

Den som inte läser Bank & Niva-bloggen är inte en hel människa. Bland Glasvegas-paralleller  (sorgen och tragiken som omgärdade det urspårade ligacupmötet mellan West Ham och Millwall i tisdags), ett muslimskt icke-smörgåsbord, en förteckning över de snyggaste bicykletamålen och ett och annat C.L.-tips har det författats inlägg om post-VM 1990.
      Det hela började med att Bank förtäljde vad som hänt med Aldo Serena och grabbarna i tisdags. Dagen efter hade Niva snickrat ihop ett inlägg om såväl det upproriska Finland som Bodo Illgners förehavanden. Igår krönte Niva delikatessen genom att plöja den engelska åkern.

Italien
Gianluca Vialli
Anfallare, jobbar som fast expert på Sky.

Riccardo Ferri
Back, jobbar som gästexpert i Mediasets kanaler.

Aldo Serena
Anfallare, jobbar som gästexpert i TV. Och tränar straffsparkar.

Paolo Maldini
Back, driver företag (klädmärket Sweet Years ihop med Bobo Vieri).

Salvatore Schillachi
Skyttekung, driver fotbollsskola i Palermo.

Ciro Ferrara
Back, tränar Juventus.

Giuseppe Giannini
Mittfältare, tränar Gallipoli.

Stefano Tacconi
Målvakt, har varit med i dokusåpor och hoppar in som TV-expert. Och så tjänar han extra på att uppträda som Pål Lundin på personalfester i södra Italien.

Gianluca Pagliuca
Målvakt, har utbildat sig till tränare (fick sin licens i somras) och jobbar som expert åt Sky.

Carlo Ancelotti
Mittfältare, tränar Chelsea.

Giuseppe Bergomi
Back, är expertkommentator på Sky.

Pietro Vierchowod
Back, är arbetslös tränare.

Andrea Carnevale
Anfallare, jobbar för Udinese som scout.

Fernando De Napoli
Mittfältare, är företagare.

Giancarlo Marocchi
Mittfältare, är sportchef för Bolognas ungdomssektion.

Roberto Mancini
Anfallare, är arbetslös tränare.

Nicola Berti
Mittfältare, jobbar som expert i TV (Controcampo).

Franco Baresi
Back, arbetar i Milans ungdomssektion.

Roberto Baggio
Geni, står uppsatt som ”ex-spelare” (och håll med om att det är ganska vackert).

Luigi De Agostini
Back, är chef för Real Madrids fotbollsskola.

Västtyskland
Bodo Illgner
Har lämnat fotbollen och gått i exil. Lever idag i Alicante på den spanska solkusten, där han tar något enstaka medieuppdrag.

Raimund Aumann
Anställd som supportersamordnare av Bayern München.

Andreas Köpke
Är målvaktstränare för det tyska landslaget.

Klaus Augenthaler
Har misslyckats som tränare i Nürnberg, Leverkusen och Wolfsburg. Har letat nytt tränarjobb i två år.

Thomas Berthold
Har grundat en resebyrå, som bland annat erbjuder VIP-resor till VM i Sydafrika.

Andreas Brehme
Engagerat sig i ett projekt för att skapa fler fotbollsplaner för ungdomar, och arrangerar även välgörenhetsturneringar i golf.

Guido Buchwald
Fick sparken efter fem fiaskoartade månader som tränare för Allemania Aachen. Fuskar nu som styrelseproffs, och väntar på en chans att komma tillbaka till fotbollen.

Jürgen Kohler
43 år gammal – och still going strong. Jürgen Kohler tacklar fortfarande sönder motståndare i amatörlagt Alemannia Adendorf.

Hans Pflügler
Är ansvarig för fem filialer av Bayern Münchens supporterbutiker.

Stefan Reuter
Blev bortkuppad från jobbet som sportchef för 1860 München i våras. Funderar nu över sin framtid.

Paul Steiner
Jobbar som talangscout för FC Köln.

Uwe Bein
Arbetar med ungdomsprojekt för ett försäkringsbolag.

Günter Hermann
Spelar seniorfotboll med VSK Osterholz-Scharmbeck.

Thomas Hässler
Är ansvarig för FC Kölns teknikträning.

Pierre Littbarski
Tränar FC Vaduz i Liechtenstein – och har blivit populär seriefigur i Japan.

Lothar Matthäus
Har misslyckats med en rad tränarjobb. Väntar nu på nya erbjudanden, men de flesta tyskar tycks ha bestämt sig för att Matthäus för med sig för mycket trubbel.

Andreas Möller
Var tränarlärling hos Juventus, och fick därefter jobb som manager för Kickers Offenbach.

Olaf Thon
Satt länge som styrelsemedlem i Schalke 04 – med ansvar för sommarens fotbollsskolor – men blev utslängd i somras.

Jürgen Klinsmann
Först strandraggare i Kalifornien, sedan succétränare för det tyska landslaget, sedan fiaskotränare för Bayern München. Nu har Klinsmann flyttat tillbaka från USA, och bor för stunden kvar i München.

Frank Mill
Har grundlaget ett nätverk av fotbollsskolar, som idag har fler än 50 förgreningar över hela Tyskland.

Karlheinz Riedle
Sportchef i Grasshoppers fram till ifjol. Numera ägare för ett fyrstjärnigt hotell i Oberstaufen.

Rudi Völler
Sportchef för Bayer Leverkusen.

England
Peter Shilton
Satte rekord med sina 1005 spelade ligamatcher, men ett gravt spelmissbruk gjorde så att han drabbades av stora ekonomiska problem efter karriären. Är idag på fötter igen, och är aktiv som "after dinner-speaker", den mest lukrativa engelska föreläsarsvängen.
 
Gary Stevens
Har varit physioterapist i Bolton och coach i Chester. Är idag en av de ambassadörer som jobbar för att Liverpool ska bli en av värdstäderna för VM 2018.

Stuart Pearce
Förbundskapten för det engelska U21-landslaget.

Neil Webb
Har gjort lite av varje; sålt program vid Reading-matcher, jobbat som brevbärare och försökt sig på tränarlivet med olika amatörklubbar. Arbetar idag i en vitvarubutik.

Des Walker
Bor fortfarande i Nottingham, och förärades en välgörenhetsmatch av sitt gamla Forest så sent som i våras. Är ambassadör för en av Tescos landsomfattande ungdomsturneringar.

Terry Butcher
Grundade ett eget försäkringsföretag, men sögs tillbaka in i fotbollen. Är idag manager för Inverness Caledonian i skotska tvåan.

Bryan Robson
Återvände ifjol till Manchester United, efter att ha varit borta från klubben i 14 år. Har nu titeln som klubbens "globala ambassadör".

Chris Waddle
Jobbar med media, och har regelbundna uppdrag för både BBC och krisdrabbade Setanta. Spelar fortfarande amatörfotboll för olika lag i Sheffields lokala serier.

Peter Beardsley
Arbetar som anfallscoach för Newcastles juniorer.

Gary Lineker
Englands mest kände sportjournalist, i sin roll som ankare för BBC:s största sportsändningar. Har fått en läktare på Leicesters nya Walker's Stadium döpt efter sig.

John Barnes
Har precis återvänt till brittisk fotboll som manager för Tranmere Rovers, efter att ha varit förbundskapten på Jamaica.

Paul Parker
Har varit ungdomstränare för klubbar som Tottenham och QPR, men är numera mer involverad i den engelska amatörfotbollen. Får sin lön från sin tjänst som ambassadör för The Conference, alltså femtedivisionen.

Chris Woods
Målvaktstränare för Everton.

Mark Wright
Kämpat på som manager, och har vid tre olika tillfällen basat över Chester City. Den senaste sejouren tog slut i våras, och Wright väntar nu på nya jobberbjudanden.

Tony Dorigo
Har kommenterat italiensk fotboll för olika brittiska kanaler, men alltid satsat mer på fastighetsutveckling. Är med och driver en nöjespark i Leeds, och är också inblandad i ett projekt som satsar på att installera vattenfallsminiatyrer i villaträdgårdar.

Steve McMahon
Är styrelsemedlem i Profitables Group, ett Singapore-baserat konsortium som sysslar med "strategiska globala investeringar", och på senare år gjort misslyckade försök att ta över både Everton och Newcastle.

David Platt
Blev av med jobbet som förbundskapten för det engelska U21-landslaget för fem år sedan, och har sedan dess ägnat sig åt olika typer av medieuppdrag inom fotbollen.

Steve Hodge
Ungdomstränare i Nottingham Forest.

Paul Gascoigne
Being Gazza.

Trevor Steven
Bor i Edinburgh, är spelaragent, och har även ett eget företag som sysslar med finansiella placeringar.

Steve Bull
Slog in på managerbanan så sent som förra året, men tiden i Conference-klubben Stafford Rangers varade inte ens ett år. Bor idag i Wolverhampton, och gör bland annat välgörenhetsarbete medan han väntar på en ny managerchans.

Dave Beasant
Jobbar med den här Glenn Hoddle-akademin nere i Andalusien, den som ska ge sparkade spelare en ny chans i karriären.


Källa: Sportbladet

Kräftskivefestivalen har nått vägs ände och det har blivit dags att ta tag i verkligheten. Efter att ha sett Thomas Denver Jonsson i en klubbstuga i Rådanefors vet jag knappt vad som är mest rock 'n' roll av fotboll och musik, men när allt kommer omkring är bollen en större uppfinning än gitarren. Trots allt. Låt oss därför sätta tänderna i den fotboll som är all fotbolls ursprung och ömma moder. Ligan för de regerande världsmästarna. Serie A, serien där fotboll är en konstform, inte något som åsamkar motståndaren skador. Åtminstone inte mer än själsliga revor. (Vilket i och för sig torde vara ännu värre om man bryr sig om sin fotboll och inte är en i mängden av medgångssupportrar till t ex Chelsea och på sin höjd kan må lite kasst över John Terrys straff i förra årets C.L.-final, men i alla fall.)
      För den som bryr sig om högstaligan i Italien har det funnits ett och annat att läsa inför den gångna helgens premiär. Då världens vackraste språk ännu fattas mitt språkliga väsen har jag för egen del hållit tillgodo med Banks genomgång i sex olika delar, där han presenterade nykomlingarna i del 1, klämde platserna 17-19 i del 2, platserna 12, 13 och 16 i del 3 och gav sig in på topp 10 i del 4. I del 5 deklarerade han att Lazio och Roma i stutändan hamnar precis intill varandra i tabellen och i avslutande del 6 fick vi så veta att även den gode Simon Bank tror att det är Juventus tur i år. Den av samme Bank - i del 4 - omnämnde Ola Wiklander bloggar bara italiensk fotboll. Eller ja, nästan bara italiensk fotboll. På senare tid har han framlagt lite spekulationer kring årets säsong, men bara presenterat plats 16-20 så här långt. På Svenska Fans säger Mats Lerneby inte mycket av värde och på Kanal 9 har Nico Farback nöjt sig med att spå årets toppar och floppar gällande spelare och lag.  I övrigt har det - precis som vanligt - skrivits alldeles för lite inför Serie A i landet lagom. Johanna Frändén  har haft lite för mycket annat för sig på sistone och på Expressen sover man. Hade Zlatan varit kvar i Inter hade vi drunknat i reportage om Morattis miljoner och huruvida Sulley Muntari är rätt man att bereda en väg åt Herren. För övrigt hade det inte varit någon bevakning, men nu har vi inte ens det att tillgå. Det är skam på torra land, det är djävulens verk.
      Liksom i fallet med genomgången av Premier League-lagen tänkte jag tippa utgången av serien i samma andetag som jag går igenom lagen. Nyförvärven betygsätts inom parentes, enligt skala 0-10, på tiondelen. Och ja, detta är vad jag har att säga om saken:

Atalanta
Tränare: Angelo Gregucci
Förra året: 11:a
Nyförvärv: Paolo Bianco, Cagliari (4.5), Edgar Barreto, Reggina (6.2), Fabio Caserta, Lecce (5.1), Simone Tiribocchi, Lecce (7.2), Nicola Madonna, Albinoleffe (5.8) och  Robert Acquafresca, Genoa, lån (7.1)
Förluster: Luca Cigarini, Napoli, Sergio Floccari, Genoa, Mario Defendi, Lecce, lån,  Diego De Ascentis, oklart och Antonio D'Agostino, oklart
Tips: 12:a
Motivering: 

Bari 
Tränare:
Förra året: 1:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Bologna 
Tränare:
Förra året: 17:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Cagliari
Tränare:
Förra året: 9:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Catania
Tränare:
Förra året: 15:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Chievo
Tränare:
Förra året: 16:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Fiorentina
Tränare:
Förra året: 4:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Genoa
Tränare: Gian Piero Gasperini
Förra året: 5:a
Nyförvärv: Marco Amelia, Palermo (8.0), Hernán Crespo, Inter (7.6), Andrea Esposito, Lecce (5.5), Nenad Tomovic, Crvena Zvezda (6.8), Emiliano Moretti, Valencia (8.2), Ivan Fatic, Inter (5.0), Francesco Bolzoni, Inter (5.3), Magnus Troest, Parma (3.4), Houssine Kharja, Siena (7.1), Alberto Zapater, Real Zaragoza (5.4), Rodrigo Palacio, Boca Juniors (6.3) och Sergio Floccari, Atalanta (7.9)
Förluster: Thiago Motta, Inter, Diego Milito, Inter, Rubinho, Palermo, Matteo Ferrari, Besiktas, Matteo Paro, Bari, lån och Rubén Oliveira, oklart
Tips: 1:a
Motivering: Genoa gjorde en makalöst fin säsong fina året. Milito öste in mål, Motta dominerade mittfältet som om det var hans okränkbara egendom och där bak spelade det mindre roll om det var Biava, Bocchetti, Criscito eller Ferrari som ingick i mittförsvaret. I mål överpresterade skojaren Rubinho. Inför årets säsong har 4/7-delar av den där centrallinjen lämnat klubben. Inter agerade likt storebror under början av 90-talet och lade vantarna på Milito och Motta. Rubinho gjorde sig omöjlig och byttes till slut mot Amelia, och Ferrari kom på det som alla andra redan hade kommit på före honom, d v s att hans försvarsspel gör sig bättre i en liga och en fotbollskultur där man inte gärna hänger upp sig på huruvida det egna laget släpper in 0 eller 5 mål, så länge man vinner matchen. På minuskontot noterar vi även att champagneliraren Quaresma i sista stund nobbade en utlåning, samt att det vilar ett väldigt tryck på spelare som antingen är i yngsta laget eller också har de bästa åren bakom sig. Nu får man, som sagt, landslagsmannen Amelia längst bak (självklart en uppgradering, trots Rubinhos relativa succé). Till försvaret har man värvat intressante Tomovic, som kände sig tvungen att överge det sjunkande skeppet känt som Röda Stjärnan, och gjort ett kap i Moretti. Moretti fick det aldrig att fungera i Valencia, men kommer i Genoa att spela sig till en plats i Gli Azzurri. På mitten har man handlat förståndigt för små slantar (Kharja och Zapater), och längst där framme har man förutom att man får tillbaka Figueroa efter utlåningen till Boca också förstärkt med Crespo, Palacio och Floccari. Medan det finns vissa frågetecken för samtliga argentinare ser Floccari ut att vara något av årets värvning i Serie A, så här på förhand. I Palacio får man en anfallare som löper över enorma för att trasa sönder de försvar han ställs mot, dessutom har han en fin blick för spelet. Dock ingen stor målskytt. Och i Crespo får man - förhoppningsvis - en mycket revanschsugen och på VM begiven f d klassavslutare. Crespo kommer att göra allt för att bevisa Mourinho och övriga belackare att han kan än - gör minst 15 mål. Floccari är ett geni, en elak bulldozer som inte skyr några medel. En viktig detalj i Genoas anfallsspel, som erbjuder ett alternativ som man faktiskt saknade förra säsongen. Där bak kommer sommarens U21-bekantingar, Bocchetti och Criscito, att ta ytterligare steg i utvecklingen. Båda är landslagsmän i vardande. Återstår för Juric och Sculli att upprepa det man gjorde förra säsongen. I så fall kan Genoa gå långt - och mycket längre än många tror.

Inter
Tränare:
Förra året: 1:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Juventus
Tränare: Ciro Ferrara
Förra året: 2:a
Nyförvärv: Fabio Cannavaro, Real Madrid (6.5), Diego, Werder Bremen (7.7), Felipe Melo, Fiorentina (7.5) och Martin Cáceres, Barcelona, lån (6.3)
Förluster: Olof Mellberg, Olympiakos, Marco Marchionni, Fiorentina, Cristiano Zanetti, Fiorentina, Albin Ekdal, Siena, lån och Pavel Nedved, slutar
Tips: 2:a
Motivering: Efter calciopoli har den gamla damen rest sig rejält ur askan. Att så snart efter återkomsten till högstaserien nå en 2:a plats, som man gjorde förra året, är sannerligen en bedrift. (Vi kanske inte ska spekulera alltför mycket i hur man gick tillväga, men vi kan ha våra funderingar.) Trots att flera framträdande spelare faktiskt hade något av en mellansäsong förra året [läs: Buffon, Del Piero och Iaquinta] hotade man länge Inter som absolut enda utmanare den gången. Laget ser inte sämre nu, verkligen inte. Den lilla björnen lämnar säkert ett större tomrum efter sig än vad många tror, men så har man också koncentrerat sig på att bygga ett mastodontmittfält som ska vara konkurrenskraftigt ute i Europa. I det har man lyckats. Värvningen av Felipe Melo är smutsig och säger allt om brassens avsaknad av karaktär, men han kommer att göra stor nytta. Tyvärr på bekostnad av en av världens mest underskattade spelare, Mohamed Sissoko, vars genialitet aldrig riktigt tycks bli tillvaratagen. Viss inre oro har dock denna mittfältssatsning inneburit, t ex har vi garanterat inte hört sista ordet i den härva som stavas Christian Poulsen, och hur Giovinco ska kunna blomstra i full prakt i ett lag som lagt halva sin budget på Diego, ja, det förstår då åtminstone inte jag. Bakåt ser det helt okej ut. Framför den levande väggen ställer man upp Lippis mittbackspar i landslaget, återvändaren Cannavaro och brytningssäkre Chiellini. Där bakom har man Lippis tredjeval, Legrottaglie. Klart att det kommer att krävas mycket för att göra mål Juve. Enda lilla frågetecknet torde således vara sista tredjedelen. Amauri dippade under våren, Del Piero blir inte yngre, inte Trezeguet heller, och kvar har man då bara Iaquinta. Något säger mig att Iaquinta blir Juves nyckelspelare det här året. Gör han mål vinner man förmodligen ligan och når ett respektabelt resultat i C.L., men går det i baklås för Lippis (tillfällighet?) favoritanfallare riskerar hela satsningen att gå i baklås. Jag är inte alls säker på att Iaquinta har den karaktären. Frågetecken också - så klart - för nytillträdde tränaren, Ciro Ferrara. Neapels store son har ett gediget manskap till sitt förfogande. Kan han foga dem samman till ett lag? Ja, det är klart att han kan, men det är långtifrån säkert, och efter säsongsavslutningen - då han efterträdde den sparkade Ranieri - är smekmånaden över. Juve behåller Ferrara hela året, no matter what. Det kan vara rätt väg att gå, men behöver inte vara det.

Lazio
Tränare:
Förra året: 10:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Livorno
Tränare:
Förra året: 3:a (Serie B, upp via kvalspel)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Milan
Tränare: Leonardo
Förra året: 3:a
Nyförvärv: Oguchi Onyewu, Standard Liège (6.2), Thiago Silva, Fluminense (7.0), Ignazio Abate, Torino (6.2) och Davide De Gennaro, Genoa (2.3)
Förluster: Kaká, Real Madrid, Emerson, oklart, Zeljko Kalac, oklart och Paolo Maldini, slutar
Tips: 3:a
Motivering: Utan att man varit särskilt företagsamma på mercaton är det mycket som är nytt i Milan inför året. Visst, man står fortfarande där med en målvaktsuppsättning som man inte vinner titlar med och bortser man från försvarsuppsättningen är det faktiskt en ganska tunn trupp man kommer till start med, men det är också en hel del nytt under solen. Efter 8 år har man brutit med Ancelotti - in kommer oprövade Leonardo - och i våras fick hemmapubliken ta farväl av modern fotbolls störste ikon, Paolo Maldini. Man har skickat tillbaka lejonparten av spelarlånen (Senderos, Beckham och Sjevtjenko), samt sålt sin störste stjärna, Kaká, till Real Madrid. Kort sagt är det mycket som ska falla på plats i Milan och många i truppen som måste visa framfötterna, för att inte detta ska bli ett förlorat år. Jag är benägen att tro att man i detta utsatta läge har gjort alldeles rätt som vänt sig inåt för att söka svaret på sin viktigaste fråga - vem som är rätt man att leda trupperna. Leonardo kan Milan utan och innan, har suttit i knät på Berlusconi innan han blev torr bakom öronen och är både karismatisk och lyhörd. Ett lika oväntat som självklart val. Spelarna som ska hjälpa honom att inbringa tillfredställande resultat kommer att må bra av att höra en ny röst. Viktigt för laget är att Ronaldinho vaknar ur sin koma och att "Maldinis ersättare" (han kallas så), Thiago Silva, gör ett bra år. I landsmannen Leonardo har de en trygghet. Av stort värde blir också att få fart på Pirlo. Förra året hade man otur i det att Pirlos formsvacka inföll samma säsong som man fick Ivan långtidsskadad. Förutom vilddjuret Ivan Gattuso och regissören Pirlo finns Flamini och nytillträdde lagkaptenen Ambrosini att tillgå. Problemen ser med andra ord inte ut att vara hur man ska avhjälpa försvaret, utan snarare hur man ska få fram bollarna till Pato och Pippo Inzaghi. Pirlo kan inte göra allt ensam och han kommer att sörja Kaká i varje steg han tar det här året. Seedorf är inte svaret på Leonardos frågor. Blir lösningen att dra ned Ronaldinho i banan, eller har man tänkt att ge Abate en ärlig möjlighet och anfalla längs kanterna? Detta blir Leonardos viktigaste uppdrag: fylla luckan efter Kaká. Hur han ska bära sig åt kan man gott fråga sig. Noterbart att man bara värvat till försvaret. Modiga köpet Onyewu och efterlängtade Thiago Silva ska bära upp laget om Nestas skadehelvete inte ger med sig i år heller. (Bank skriver att en skadefri Nesta kan vara årets bästa nyförvärv och i det säger jag inte emot honom.) Frågan är bara hur man ska göra på kanterna. Jankulovski och Zambrotta pendlade mellan att vara underkända och svårt usla förra säsongen. Trots nästanköpet Cissokho har man inte utsatt någon av dem för välbehövlig konkurrens. Skulle vara att man fått hem Oddo från dennes äventyr i Bayern, men vore jag Zambrotta skulle jag inte direkt ligga sömnlös. Milan är inte ett lag för Lo Scudetto, men för prispallen.

Napoli
Tränare:
Förra året: 12:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Palermo 
Tränare:
Förra året: 8:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Parma  
Tränare:
Förra året: 2:a (Serie B)
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Roma
Tränare:
Förra året: 6:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Sampdoria
Tränare:
Förra året: 13:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Siena
Tränare:
Förra året: 14:e
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering:

Udinese
Tränare:
Förra året: 7:a
Nyförvärv:
Förluster:
Tips:
Motivering: 

01. Genoa
02. Juventus
03. Milan
04. Inter
05. Fiorentina
06. Sampdoria
07. Roma
08. Udinese
09. Napoli
10. Palermo
11. Parma
12. Atalanta
13. Lazio
14. Siena
15. Cagliari
16. Chievo
17. Bologna
18. Catania
19. Bari
20. Livorno


                           

Man vet att något inte står riktigt rätt till när Sportbladets Ligabibel säljer slut överallt på mindre än ett dygn. I alla fall om det händer i en stad som Karlstad. För den som har dålig koll på den värmländska fotbollskartan kan det avslöjas att den börjar och slutar med Degerfors. Häromkring försörjer sig en idrottsman på att överfalla motståndarna med en knölpåk [läs: hockeyklubba] och ser man en rund boll tar man det för att vara något som hör hemma på stranden på Bomstad. Man har kort sagt lättare för att sova sked om man heter Emil Kåberg än om man heter Manuele Blasi. Say no more. Jag börjar ana att ledningen för AB bestämt sig för att trycka endast en handfull exemplar av den där förbannade bilagan. Eller också finns det hopp även för den här delen av landet. Man kan alltid hoppas.
    I skrivande stund är det mindre än ett halvdygn kvar innan det blivit dags att välkomna starten för den serie som Svensson sorgligt nog går igång på allra mest. Den som avgörs i England och skevt nog kallas för Premier League. Därför kan det ju vara på sin plats att få lite pejl på hur vindarna blåser och vad man kan tro om utgången.
    Under gårdagen kunde man i Radiosporten höra Sebastian Larsson, Johan Elmander, Richard Henriksson och Göteborgsdödaren Nisse Johansson spekulera kring utgången av den engelska högstaserien. Likaså gjorde Ralf Edström. Noterbart därifrån är bl a att Elmander och Henriksson tror på Liverpool, att Edström tippar Chelsea och att Nisse satsar sina slantar på att United försvarar titeln. Larsson lämnade aldrig något tips men tror mycket på det egna laget inför säsongen. Likaså gör Elmander som påstår sig kunna garantera att Bolton hamnar på topp 10. Lika mycket tror han inte på Tottenham. Årets flopp, menar landslagsanfallaren. Edström tror att City slår sig in bland The Big Four och gillar särskilt värvningen av Adebayor. Tydligen en av hans favoritspelare. Och säga vad man vill om Raffe, han är inte som alla andra. Åtminstone inte som Ray Parlour.
     På Bank & Niva-bloggen har den senare hållit hov de senaste dagarna och i densamma presenterat sina tankar kring vad man kan vänta sig av årets säsong. I Premier Preview, pt I placerade han Wolves, Pompey och Burnley under strecket och Wigan och Stoke närmast ovan. I Premier Preview, pt II  förvånade han med att lägga Hull så högt upp som på 15:e och fyllde på med Bolton, Blackburn, West Ham och Birmingham. Noterbart är framför allt hur omsorgs- och respektfullt han uttalar sig om Gianfranco Zola, samt att han ser något stort i Junior Stanislas. Han är en klok man, den där Niva. I Premier Preview, pt III placerar han Fulham och Sunderland närmast ovan topp 10-strecket. Aston Villa, Everton och Tottenham följer därefter. Något överraskande verkar Spurs-supportern från Malmberget inrätta sig i det led av liljevita vänner som tror på att man har ett välbalanserat lag den här gången. Ett påstående som har sin grund i att han tror gott om Wilson Palacios i rollen som lagets viktigaste spelare. Ja, jävlar. I morgon kommer den fjärde och avslutande delen. Med facit i hand noterar vi att han har City 5:a, bakom de fyra stora, och att han avverkar toppen så här: 4:a Arsenal, 3:a United, 2:a Liverpool och 1:a Chelsea. I stora drag är jag väldigt överens med den mest kunnige fotbollsjournalist som vi har i det här landet. Det är en samling kompetenta tips och med vissa undantag kunde jag skriva under omdelbart.
    Själv tänkte jag försöka mig på att tippa ligan i samband med en kortare genomgång av lagen. Intill nyförvärven skriver jag ut en egen betygssättning. Denna återfinns inom parentes och sträcker sig på tiondelen mellan 0-10. Presentationen lyder som följer:

Arsenal
Tränare: Arsène Wenger
Förra året: 4:a. Semifinal i Champions League.
Nyförvärv: Thomas Vermaelen, Ajax (5.7)
Förluster: Emmanuel Adebayor, Manchester City, Kolo Touré, Manchester City och Amaury Bischoff, oklart
Tips: 4:a
Motivering: Det spekuleras kring att Arsenal riskerar sin plats bland de fyra stora den här säsongen. Trots att man har förlorat två spelare som man inte kunnat ersätta med några nyförvärv av större värde tror jag ändå inte att man är särskilt hotat av lagen underifrån i dagsläget. Själv tror jag snarare att man kan utmana om en plats på prispallen, än att man ska tappa sin Champions League-plats inför 2010/2011. Trots de ständiga ryktena runt lagets viktigaste spelare, Fàbregas, har man kvar sin lagkapten. Extra viktigt eftersom det är mittfältet som ska vinna matcherna åt Arsenal. Förhoppningsvis tar Diaby ytterligare ett steg den här säsongen och då har man en världsspelare som komplement till Cesc. Dessutom hoppas man kunna välkomna Rosicky från dennes skadehelvete. Framåt lämnar Adebayor visst tomrum i och med sin väldiga fysik men vad många tycks ha glömt är att man har ett enormt sparkapital i Carlos Vela. Mexikanen kommer att göra stor nytta det här året. Vidare har man Arsjavin att tillgå. Kommentarer överflödiga. De största frågetecknen återfinns där bak. Försäljningen av Touré förvånar. Vermaelen ett mycket intressant nyförvärv, men belgare har av tradition svårt för att få det att fungera i Premier League. Almunia kvar där bak med Fabiansky som back-up. Två svaga kort. Eventuellt plockar man Tim Krul från Newcastle. En kille som haft Steve Harper framför sig i konkurrensen i ett par år. Man blir inte klok på hur Wenger tänker kring sin sista utpost.

Aston Villa 
Tränare: Martin O'Neill
Förra året: 6:a
Nyförvärv: Stewart Downing, Middlesbrough (6.1), Habib Beye, Newcastle (5.0) och Andy Marshall, Coventry (4.0)
Förluster: Gareth Barry, Manchester City, Stuart Taylor, Manchester City, Zat Knight, Bolton och Martin Laursen, slutar
Tips: 8:a
Motivering: Utgången av försäljningen av Gareth Barry känns väldigt given. Den att Aston Villa förlorar långt mycket mer än vad Manchester City vinner. Villa förlorade i och med försäljningen sitt ankare och nästintill Stilian Petrov sin ende speluppläggare. Man har ersatt honom med den Stewart Downing som stått stilla i utvecklingen i snart tre år och som trots Middlesbroughs degradering gick för överpris. Dessutom gör sig Downing bäst ute till vänster, en plats som redan innehas av lagets nästviktigaste spelare förra säsongen, James Milner. Det vill till att O'Neill lyckas när han gör central mittfältare av Downing, annars kan det bli en betydligt tyngre säsong för storebror i Birmingham, än vad som var fallet förra säsongen. Å andra sidan, är det någon som ska lyckas så är det O'Neill. Livsviktigt att man fick behålla Ashley Young trots intresse från i stort sett alla håll och kanter. Aston Villa har ett bra och slagkraftigt lag den här gången också, men man är försvagat. Dessutom ska man parera ligaspelet med spel i Europa League. Mitt tips, som förefaller lägre än de flestas, kan t o m vara i farozonen.

Birmingham 
Tränare: Alex McLeish
Förra året: 2:a i League Championship
Nyförvärv: Christian Benitéz, Santos Laguna (3.3), Roger Johnson, Cardiff (4.6), Barry Ferguson, Glasgow Rangers (7.5), Scott Dann, Coventry (2.0) Giovanny Espinoza, Barcelona Sporting (7.7), Lee Bowyer, West Ham (4.4), Joe Hart, Manchester City, lån (10.0) och John O'Shea, Galway (2.7)
Förluster: Stephen Kelly, Fulham, Radhi Jaidi, oklart och Mehdi Nafti, oklart 
Tips: 10:a
Motivering: Liksom de flesta är jag rätt övertygad om att Birmingham är den av nykomlingarna som kommer att ha överlägset störst chans att hävda sig under året. Anledningarna är flera men grundar sig i huvudsak i ekonomi. Jämför man med de båda andra uppflyttade lagen är Blues det lag som har spelarmaterial nog för att kunna (åter)etablera sig i högstaligan. Måhända har man inte ett färdigt lag, men man är bra nära. Vidare har man värvat sig till rutin i form av dåren Bowyer och desto klokare Barry Ferguson. Tillsammans med bl a Sebastian Larsson kommer dessa båda herrar att bilda ett dugligt mittfält framför en redan hygglig backlinje, som blivit ännu vassare efter förvärvet av ecuadorianen Espinoza. I mina ögon är det en nästan lika slug värvning som den av målvaktslöftet Hart (säsongens värvning, inte minst som man redan har ordnat med en köpklausul oavsett utgång). Egentligen förefaller Espinoza, som imponerade under förra VM-slutspelet och som därefter fortsatt att göra bra ifrån sig i landslagströjan, vara inköpt som stöd åt jätteinvesteringen i oprövade Christian Benitéz. Espinoza och Benitéz kommer från samma land, talar samma språk och spelar i samma landslag. Hierarkin är dessutom tydlig - Benitéz är det stora namnet och Espinoza hans svans. Efter säsongen tror jag att ordningen är den omvända. Och så några ord till om Joe Hart, den ende verklige utmanaren till Robert Green inför VM-slutspelet nästa år. Det är en oerhört viktig säsong för unge Hart, den som väntar. Jag har svårt att se honom misslyckas och då kan Birmingham mycket väl vara ett lag för topp 10.

Blackburn 
Tränare: Sam Allyrdyce
Förra året: 15:e
Nyförvärv: Gaël Givet, Olympique Marseille (6.8), Lars Jacobsen, Everton (4.1), Elrio van Heerden, Club Brügge (4.3), Nikola Kalinic, Hajduk Split (4.9) och Franco Di Santo, Chelsea, lån (4.7)
Förluster: Matt Derbyshire, Olympiakos, Aaron Mokoena, Portsmouth, André Oijer, PSV Eindhoven, Roque Santa Cruz, Manchester City och Tugay Kerimoğlü, slutar
Tips: 7:a
Motivering: Man får ha stort förtroende och en sjuhelsikes respekt för Sam Allyrdyce om man ska tro att han kan göra Blackburn till ett lag för Europa League nästa säsong, trots förra årets ganska rättvisande 15:e plats, att man blivit av med ett par riktigt tunga pjäser och inte har köpt in ett enda riktigt bra nyförvärv. Så ja, jag tror gott om Big Sam. Riktigt gott. Efter snedseglingen uppe i Newcastle har Allyrdyce haft en halv säsong plus sommaruppladdning och många månader av träning på sig att föra in lite vinnarmentalitet i knackiga gamla Rovers. Den här säsongen kommer att visa om han har lyckats eller inte. Laget måste vara flygfärdigt och det är lite av allt eller inget över Blackburn. Personligen tror jag att McCarthy varvar upp inför VM - vem tror väl att han har givit upp tanken på att försvara Bafana Bafana på hemmaplan nästa sommar bara för den där konflikten med förbundet - med att vräka in mål. På mitten tror jag att Gamst hittar tillbaka till den form han hade under 07/08 och där bak kommer Samba att nicka bort allt som närmar sig eget straffområde i år också. Allra längst bak står den matglade ex-talangen Paul Robinson och han lär heller inte ha givit upp VM-drömmen. Årets stora positiva överraskning, Blackburn Rovers.

Bolton 
Tränare: Gary Megson
Förra året: 12:a
Nyförvärv: Paul Robinson, West Bromwich (1.2), Sean Davis, Portsmouth (3.8), Sam Rickets, Hull (3.5) och Zat Knight, Aston Villa (5.2)
Förluster: Blerim Dzemaili, Torino
Tips: 12:a
Motivering: Bolton är otvetydigt ett lag att tycka illa om. Man spelar ligans tråkigaste fotboll på ligans tråkigaste arena och man leds av ligans mest inkompetente tränare. Inför årets säsong har man dessutom värvat två av ligans mest genomusla spelare, klumpedunserna Paul Robinson och Sean Davis. Vore det inte för Jääskeläinen och Elmander skulle man gärna se en degradering snarast möjligt. Nu blir det aldrig som man vill. Hjärta och hjärna är två olika saker och det vet inte minst den som har försökt sig på att skrapa ihop 13 rätt på Stryktipset. Och bortser man från att det kan bli kämpigt för Wanderers att göra mål i år också är det inte en sämre upplaga som ställs på banan det här året jämfört med det förra. Laget är i princip intakt och nyförvärven är inte av Anelka- och Djorkaeff-kaliber, varför träningarna knappast blir mer vårdslösa än vad de redan är. Man vet vad man kan och hur man ska nå dit. Bollen ska ut ur eget straffområde och om någon ändå får för sig att pressa Megsons mannar har man Muambas närkampsspel och Jääskeläinens parader att tillgå när det verkligen krisar. Det ska kort sagt en del till att få hål på Bolton, precis som vanligt, och man är ett lag för placeringarna mellan 11 och 15. Varken mer eller mindre.

Burnley  
Tränare: Owen Coyle
Förra året: 5:a i League Championship
Nyförvärv: Steven Fletcher, Hibernian (5.3), Brian Easton, Hamilton (5.1), Richard Eckerdsley (5.8), David Edgar, Newcastle (6.7), Tyrone Mears, Derby (6.6) och Fernando Guerrero, Independiente del Valle (3.4)
Förluster: Gabor Kiraly, oklart, Alan Mahon, oklart och Steve Jones, oklart
Tips: 20:e
Motivering: Man vill så gärna att Premier League-glädjen på härliga Turf Moor ska bli mer långvarig än en enda säsong. Hur mycket man än vill hoppas går det ändå inte att se hur klubben med ligans klart minst omfattande budget ska klara kontraktet. Truppen ser helt enkelt alldeles för tunn ut. Det är sant att man har värvat klokt, och spelare som Fletcher, Easton och Edgar kommer säkerligen att göra väldigt mycket nytta för klubben, men problemet är att man inte har gjort den typen av värvningar som man hade behövt, alltså spelare som går rakt in i startelvan och uppbringar någon slags status. Spelare som har varit med förut, som vet vad som krävs och som kan skydda de andra i tider av ebb på poängkontot. Skillnaden mellan att vara ett vasst lag i Championship och att kunna hävda sig i Premier League kan vara hårfin och avgrundsdjup. I Burnleys fall tror jag på det senare. Chris Eagles är en av ligans bättre mittfältare när han är på humör och står på benen, men man har fortfarande en backlinje som kommer att få jätteproblem med Torres och Drogba, men även Beattie och Kevin Davies. Och viker försvaret ned sig ska man inte tro att Brian Jensen avgör några matcher. Burnley har gjort det bra om man undvikit sistaplatsen när det blivit dags att sammanfatta.

Chelsea  
Tränare: Carlo Ancelotti
Förra året: 3:a. Semifinal i Champions League. Vann FA-cupen.
Nyförvärv: Jurij Zjirkov, CSKA Moskva (5.4), Daniel Sturridge, Manchester City (1.0) och Ross Turnbull (2.4)
Förluster: Ben Sahar, Espanyol, Scott Sinclair, Wigan, lån, Franco Di Santo, Blackburn, lån och Ricardo Quaresma, Inter
Tips: 2:a
Motivering: Det var mycket som var nära för Chelsea förra året. Man var sekunderna ifrån Champions League-finalen och en skada på Essien ifrån ligaguldet. Det är bara det att... det mest hela tiden är nästan när det kommer till Chelsea. Man har värvat sönder en hel marknad en gång i tiden och väntar fortfarande på den där riktigt stora framgången, inte minst sedan man gjorde sig av med Mourinho. Jag tror att man får fortsätta att vänta. Chelsea får problem med att vinna något stort i år också, med all respekt för FA-cupen, och det största dilemmat för klubben är att nyckelspelarna börjar komma till åren. Man väntar sig fortfarande att Carvalho och Terry ska vara Ferdinand/Vidic-briljanta, utgår från att Lampard är samme gamle Frank Lampard och att Drogba gör sina mål. Jag får nästan känslan av att klubben i sin egen märkliga verklighet fortfarande betraktar Cech som en lovande målvakt som ännu inte fått ut sin fulla potential. Saken är att flera av de där spelarna redan har pikat i sina karriärer eller åtminstone är mycket nära att göra det. Skulle man vinna Champions League var det i Moskva 2008 eller Rom 2009. Man var nära, visst var man det, men man räckte inte hela vägen. Och man betalar fortfarande ut en häpnandsväckande veckopeng till fotbollsvärldens främste icke-vinnare, ärkesopan Michael Ballack. Inför året hoppas man att kontinuiteten ska rendera framgångar och att Ancelotti med sina små, nätta rörelser ska vara den som bygger ett gäng vinnare av individualisterna på Stamford Bridge. Det kan nog bli så. I själva verket tror jag nästan att det är 50/50 mellan Chelsea och mina kandidater till titeln. Essien kommer att göra en fantomsäsong om han får vara hel. Det kan mycket väl räcka hela vägen. Svårbedömt.

Everton
Tränare: David Moyes
Förra året: 5:a. Final i FA-cupen.
Nyförvärv: Shkodran Mustafi, Hamburg (5.3) och Jó, Manchester City, lån (7.0)
Förluster: Lars Jacobsen, Blackburn, Andy van der Meyde, oklart och Nuno Valente, oklart
Tips: 5:a
Motivering: Liksom i fallet med Bolton tror jag att Everton upprepar fjolårets prestation och försvarar den plats man tillgrep innan utgången av maj månad. Mönstret går igen i flera klubbar och Everton är ett i raden av exempel - trygghet och kontinuitet bygger man genom att inte köpa och sälja mer än vad nöden kräver. Inför säsongen har man gjort sig av med tre rent överflödiga spelare i danske Jacobsen och lyxlirarna van der Meyde och Valente, som inte gjort en människa glad de senaste tre-fyra åren. Istället satsar man sitt krut på svårbedömde Mustafi från Hamburg och lånar ännu en gång Citys förstörda miljoner i brassen Jó. Förhållandevis tryggt. Everton är stabila och ruvar på ett av ligans bästa och mest underskattade mittfält. Arteta är för bra för att spela sin fotboll på Goodison Park men för dålig för något av Europas topplag. Det profiterar Moyes på, år efter år. Intressant andraår för belgarmarockanen Fellaini med den strålande härliga kalufsen. Slipper man skador på trion Arteta, Cahill och Saha är en plats bland de fem bästa ingalunda någon omöjlighet för Everton. Champions League-plats blir för svårt, men att man kan hålla skrytbygget City stången i längden är jag faktiskt rätt övertygad om.

Fulham
Tränare: Roy Hodgson
Förra året: 7:a
Nyförvärv: Stephen Kelly, Birmingham (5.2), Bjørn Helge Riise (5.5),
Förluster: Moritz Volts, oklart, Julian Gray, oklart och Collins John, Roeselare
Tips: 13:e
Motivering: Förra årets 7:e plats måste betraktas som en grav överprestation av lilla oansenliga Al-Fayed-projektet Fulham. Centrallinjen med Schwarzer, Hangeland, Dempsey och Johnson håller förvånansvärt hög Premier League-klass och ska nu bevisa att fjolårssuccén inte var någon tillfällighet. Jag både tror och inte tror att man kan göra det, men kan omöjligt se Londonklubben knipa en plats ute i Europacupspelet på nytt. Dels handlade Fulhams framgångar förra året inte bara om den egna överprestationen, utan lika mycket om att andra klubbar underpresterade, dels ska man det här året kombinera spelet i ligan och de inhemska cuperna med spel i Europa League. Det säger sig själv att man står dåligt rustade inför strid på så många fronter och förefaller logiskt att man normalpresterar i allt man företar sig. En plats på den övre delen av den nedre halvan är att betrakta som en normalprestation. Ville man mer än så krävdes det att dess ägare, högt ansedde Momo Al-Fayed, pumpade in betydligt mer kapital i föreningen. Skillnaden mellan upprepad succé och en något skralare poängskörd stavas rekryteringar. Fulham skulle behöva ett vettigt komplement till Brede Hangeland, en ny kreatör på mitten och ett bättre alternativ vid sidan av Johnson än Kamara, Nevland och Zamora. En killer. En ny Saha. Men viktigast av allt - att Clint Dempsey får spela fotboll som Clint Dempsey vill och kan. I honom har Fulham sin nyckelspelare. Nästa säsong tror jag att han spelar i Manchester United.

Hull  
Tränare: Phil Brown
Förra året: 17:e
Nyförvärv: Jozy Altidore, Villareal (7.1), Steven Mouyokolo, Boulogne (8.0) och Seyi Olofinjana, Stoke (6.4)
Förluster: Dean Windass, Darlington, Wayne Brown, Leicester, Michael Bridges, Milton Keynes, Sam Ricketts, Bolton, Ryan France, Sheffield United och John Welsh, Tranmere
Tips: 19:e
Motivering: Hull får det riktigt kämpigt att överleva den berömda andrasäsongen. Förra årets märkliga bergochdalbana, där man inledde med att toppa tabellen under hösten och följde upp detta med att förlora oavsett motstånd under våren, vittnar om en nykomling som lever på entusiasm till en början, men där tiden hinner ifatt ganska snart. Mycket hänger på att försvarsspelet inte börjar klicka så till den milda grad att vårvibbarna gör sig påminda. Turner och Gardner måste helt enkelt stänga igen butiken. På kanterna måste Dawson, Mendy, Zayatte och Boulogne-fyndet Mouyokolo kunna erbjuda ett understöd i anfallsspelet samtidigt som man inte säljer sig. Mittfältet saknar nämligen all form av kreativitet. Ett bevis på detta är att man lever på den mytomspunne men i själva verket omständlige och otroligt överskattade brassemedelmåttan Geovanni. Geovanni avgör inga matcher på egen hand och framåt lär man fortsätta med sin isolerade spets, oavsett han heter Cousin, Altidore eller Folan. Är själv mycket förtjust i förvärvet från Villareal, Jozy Altidore, men liksom i fallet med Geovanni kan han inte göra allt på egen hand. Hull ryker.

Liverpool  
Tränare: Rafael Benítez
Förra året: 2:a
Nyförvärv: Glen Johnson, Portsmouth (8.3), Chris Mavinga, Paris St Germain (4.9), Albert Aquilani, Roma (5.8) och Aaron King, Rushden & Diamonds (0.3)
Förluster: Xabi Alonso, Real Madrid, Sami Hyypiä, Bayer Leverkusen, Àlvaro Arbeloa, Real Madrid, Paul Anderson, Nottingham, Sebastián Leto, Panathinaikos, Jermain Pennant, Espanyol, Miki Roqué, Betis och Jack Hobbs, Leicester
Tips: 1:a
Motivering: Utgången för The Reds inför säsongen 2009/2010 avgjordes i slutet av den förra, nämligen då Daniel Agger kovände och plötsligt skrev på ett nytt kontrakt som binder honom till Anfield i ytterligare 5 år. Därmed kunde de ständigt återkommande diskussionerna om vem som skulle ersätta den synnerligen skicklige mittförsvararen äntligen läggas på is. I Agger har Pool ligans kanske allra bäste försvarsspelare och han erbjuder sitt lag en bredd som ingen annan mittback i Premier League gör. Ferdinand har inte skottet, Vidic är ojämnare, Gallas oförståndigare, Terry är sämre med fötterna och Titus Bramble är Titus Bramble. Allt handlar om att det medicinska teamet tar hand om sin dejlige dansk, för ärligt talat är det väl bara King på den positionen som kan mäta sig med den oroväckande skadebenägenheten. Folk och tyckare kan få spekulera kring Liverpools mittfält och anfallsspel bäst de vill, gör inte Agger minst 30 matcher räcker man inte till. Skrtel är ett alldeles lysande komplement, men går någon av de båda ordinarie sönder har man bara Carragher där bakom. Man gjorde tveklöst rätt som sålde stelbente Arbeloa men man gjorde lika fel som inte ersatte honom i tid. Nu kan man bli tvungna att betala överpris för Turner för att överhuvudtaget känna sig hyggligt säkra på att komma till start med två uttalade mittbackar. Till höger har man tagit in Johnson och där kan vi vänta oss stordåd. Johnson kommer att visa varför Capello tänker sig honom som ordinarie i landslaget kommande decennium. Till vänster får man hoppas att argentinske Insúa tagit ytterligare steg i utvecklingen inför säsongen. Aurélio går alltid skadad minst halva säsongen och Dossena är ett skämt. På mitten är det tänkt att Aquilani ska ersätta penningintresserade Alonso. Kan han fylla spanjorens tomrum? Nja, kanske inte så säkert. Kan man vinna utan att Aquilani gör braksuccé? Alldeles säkert. Aquilani är en fantastisk spelare och en enorm tillgång, men likt Agger gör han sig illa alldeles för ofta. Vidare kan omställningen från eleganta Serie A till råbarkade och tempostarka Premier League bli i mäktigaste laget för Roma-produkten, inte minst som han värvades i ett så sent skede. Nu tror jag ändå att det räcker. Mascherano har något stort på gång och kommer att göra allt för att visa att laget inte stod och föll med Xabi. Dessutom vill han spela i Barcelona om ett år. Den övergången sätter han själv stopp för om han inte presterar på en demonisk nivå. Därför kommer han att göra det. Gerrard gör sitt och till vänster kommer Riera att imponera. Framåt har man Torres och där har det blivit dags att bärga skytteligatiteln. Som tunga på vågen har man fått tillbaka Voronyin från utlåningen till Hertha. Är bara Benítez klok nog att inte placera ukrainaren i sin frys har man i sitt modelejon ett enormt sparkapital. Vill man göra det enkelt för sig konstaterar man att det fortfarande är en hel del om med i bilden, men att Gerrard har gett sig den på att vinna ligan med moderföreningen. Och har Gerrard bestämt något har det en förmåga att bli så. Vinner man inte den här gången får man nog vänta 20 år till. Det känns faktiskt så.

Manchester City 
Tränare: Mark Hughes
Förra året: 10:a
Nyförvärv: Emmanuel Adebayor, Arsenal (7.6), Kolo Touré, Arsenal (7.2), Roque Santa Cruz, Blackburn (1.4), Stuart Taylor, Aston Villa (3.4), Gareth Barry, Aston Villa (6.1) och Carlos Tévez, Manchester United (8.0) 
Förluster: Elano, Galatasaray, Gelson Fernandes, St Etienne, Darius Vassell, Ankaragücü, Daniel Sturridge, Chelsea, Joe Hart, Birmingham, lån, Valerij Bojinov, Parma, Felipe Caicedo, Sporting Lissabon, lån, Jó, Everton, lån, Ched Evans, Sheffield United, Danny Mills, slutar, Michael Ball, oklart, Glauber Berti, oklart och Dietmar Hamann, oklart 
Tips: 6:a
Motivering: Frågan är om det funnits en enda spelare i fotbollsvärlden som inte har varit aktuell för City under sommaruppehållet? Okej, inte Emra Tahirovic, men nästan alla andra. Efter att ha gjort så gott man har kunnat för att förstöra karriärerna för Elano Blumer, unge schweizaren Fernandes, gudabenådade Bojinov och målvaktspantern Hart, har man värvat så sedelpresserna glödgats röda inför säsongen. Problemet är bara att man inte verkar ha någon som helst strategi för sin verksamhet. Istället för att bygga laget bakifrån och en gång för alla bänka olyckskorpen Richard Dunne har man likt Real satsat allt krut på att värva till den sista tredjedelen. Alltså står man nu där med sex anfallare som man tillsammans betalat i runda slängor 1,6 miljarder för. Två av dem är bara intresserade av pengar (Robinho och Adebayor) och tre är för dåliga för att få rimligt med speltid (Santa Cruz, Benjani och Bellamy). Bara en är där för att uppnå något (Tévez). Ett mönster som känns igen, oavsett vilken lagdel man synar. Man betalar överpris för att alla vet att man har pengar och får ändå allt som oftast nöja sig med det som ingen annan vill ha. Draget att dumpa Hart och köpa Given för dyra pengar är det som irriterar mig mest. Att kasta bort egen talang och identitet bara för att kortsiktigt försöka nå omedelbara framgångar. Den som tänker så ska straffas och kommer att straffas. City ser onekligen bättre ut på papperet nu jämfört med för ett år sedan, men man är inget lag för topp 4. Ännu. Själv är jag mest nyfiken på hur många matcher 230-miljonersförvärvet Roque Santa Cruz kommer att göra från start...

Manchester United
Tränare: Sir Alex Ferguson
Förra året: 1:a
Nyförvärv: Antonio Valencia, Wigan (6.4), Michael Owen, Newcastle (7.3) och Gabriel Obertan, Bordeaux (5.4)
Förluster: Cristiano Ronaldo, Real Madrid, Carlos Tévez, Manchester City, Fraizer Campbell, Sunderland, Manucho, Valladolid, Richard Eckersley, Burnley, Lee Martin, Ipswich och Rodrigo Possebon, Braga, lån
Tips: 3:a
Motivering: Den som studerar Uniteds prestationer under 90- och 00-talen märker snart att man presterar i cykler. Att man bygger upp i ett eller ett par år och därefter har en winning streak på två till tre år. Därefter gör man om proceduren. Inför årets säsong har man vunnit ligan tre år i rad, varit i två Champions League-finaler (och vunnit en av dem) och likaså presterat i de inhemska cuperna. Till detta läggs att man tappat sin viktigaste spelare i Ronaldo och en viktig pusselbit i anfallsspelet, Tévez. Självklart har man ändå ett slagkraftigt och på alla sätt imponerande lag, men man är inte riktigt där ännu. Det ska väldigt mycket till att man ska kunna räcka ända fram. Inte enbart för att man själv försvagats, utan för att Liverpool och Chelsea inte har det. Värvningarna är alla tre Sir Alex-listiga och har alla förutsättningar för att bli lyckade. Särskilt intressant är Owens fria transfer från Newcastle. En övergång så oväntad att den på något sätt ändå var självklar. Owen gör mellan 5-10 mål och därmed var den flippen ett faktum. Valencia har Ferguson haft ögonen på sedan VM i Tyskland. Han vet precis vad han får. Slutligen det osäkraste kortet i gänglige Obertan. Där kan vi nog vänta oss sparsamt med speltid. Värvningen är såväl tänkt att bredda mittfältet som att markera mot den ständigt underpresterande Nani. Har inte portugisen gjort sitt fram till juluppehållet får vi se mer av den unge fransmannen under våren, var så säkra.

Portsmouth
Tränare: Paul Hart
Förra året: 14:e
Nyförvärv: Fredric Piquionne, Lyon (4.4), Aaron Mokoena, Blackburn (4.0) och Steve Finnan, Espanyol (5.1)
Förluster: Sean Davis, Bolton, Glen Johnson, Liverpool, Martin Cranie, Coventry, Djimi Traoré, Monaco, Peter Crouch, Tottenham, Arnold Mvuemba, Lorient, lån, Lauren, oklart, Jerome Thomas, oklart, Glen Little, oklart och Noé Pamarot, oklart
Tips: 18:e
Motivering: Egentligen är det ganska okomplicerat att tippa utgången av Portsmouths säsong. Frågan är bara om man återfinns precis under eller precis ovan nedflyttningsstrecket. Utvecklingen för det här laget är minst sagt dyster. Medan man värvar medelmåttor - Piquionne är förvisso något av ett undantag där, men det känns inte alls som att han har förutsättningar för att lyckas i England - säljer man det bästa man har. Det enda man har kvar från sin storhetsperiod för ett par år sedan är mittfältsnavet Kranjcar, målvakts-James och trådsmale Kanu. Bara en av de där har tjänat på att åldras och han kommer inte från Nigeria och har ett hjärta som slår i otakt. Pompey kommer till start med en oerhört tunn och bräcklig trupp, och det är stora frågetecken såväl kring anfalls- som försvarsspelet. Man förstår inte riktigt hur det är tänkt att man ska vinna matcher när man har en enda lagdel som håller Premier League-klass och den lagdelen är målvaktssidan. Skulle James gå och göra illa sig har man inte ens det längre. Men visst, allra värst ser det onekligen ut framåt. Efter Kanus monstersäsong för ett par år sedan gör Portsmouth inga mål längre. Anfallsbesättningen består denna gång av Kanu, Utaka och Nugent. Tillsammans gjorde man 5 (!) mål förra säsongen. Pompey får det svårt och man får nog finna sig i att räknas bort redan på förhand.

Stoke 
Tränare: Tony Pulis
Förra året: 12:a
Nyförvärv: Dean Whitehead, Sunderland (6.0)
Förluster: Seyi Olofinjana, Hull, Vincent Pericard, oklart och Dominic Matteo, slutar
Tips: 15:e
Motivering: Bortser man från Hulls exceptionella höst fanns det bara två lag som gravt överpresterade förra säsongen. Det ena var Fulham, det andra var Stoke. Med sina små, små medel lyckades man störa i stort sett samtliga motståndare och resultaten mot Liverpool var inte bara iögonfallande, de innebar dessutom att Liverpool till slut hängdes av i striden om ligamästerskapet. I och med den kloka värvningen av Sørensen, Rory Delaps inkast, utvecklingen hos unge Shawcross (som borde tagit en plats i Psychos U21-trupp) och den slutliga pusselbiten i brottaren Beattie på topp var man aldrig särskilt nära att åka ur. Trots att Pulis envisats med att bereda plats åt 2 x Faye. Tycka vad man vill om den primitiva fotbollen som spelas på Brittania, Stoke förtjänade sina framgångar. Nu står man inför den kämpiga andrasäsongen och kommer att få betala priset för att man spelade så uppoffrande i 38 matcher förra året. Entusiasmen lär helt enkelt inte riktigt räcka lika länge, likafullt kommer man att sälja sig mycket dyrt. Avgörande för utgången är att man fått behålla sina nyckelspelare och att Amdy Faye nu äntligen får sin överman på det centrala mittfältet, sedan man värvat Sunderlands lagkapten Dean Whitehead. Stoke vet hur man klarar oavgjort. Det räcker.

Sunderland 
Tränare: Steve Bruce
Förra året: 16:e
Nyförvärv: Paulo Da Silva, Toluca (7.1), Lorik Cana, Olympique Marseille (7.9), Frazier Campbell, Manchester United (6.3), Lee Catermole, Wigan (7.3) och Darren Bent, Tottenham (9.5)
Förluster: Greg Halford, Wolverhampton, Dean Whitehead, Stoke, David Connolly, oklart, Darren Ward, slutar och Dwight Yorke, slutar
Tips: 9:a
Motivering: Jag är böjd att påstå att Sunderland är det lag som har värvat allra bäst inför den här säsongen. Man har gjort sig av med samtliga inlånade spelare och jag kan inte se att man gjorde ett enda felval där. Istället satsar man på att förstärka alla lagdelar utom målvaktssidan - vilken redan är tillräcklig som den är - med att värva klasspelare till centrallinjen. Efter två år av mörkervandring längtade Spurs floppvärvning bort ifrån klubben. Trots att han fortfarande betingar ett högt marknadsvärde öppnade Sunderland plånboken. Kanonvärvning! Lika illa som det gick på White Hart Lane, lika bra inbillar jag mig att det kommer att gå på Stadium of Light. Bent är en målskytt. Ingenting mer, ingenting mindre. Han har kommit för att göra mål, inte för att man ska bygga anfallsspelet runt honom. Och där har Black Cats redan pudelkloke Kenwyne Jones, så vad ska man med en Zlatan-kopia till? På mitten bereder man plats åt stygge Cana från Marseille. Cana är alban och har varit en av de mest älskade spelarna i Olympique under de senaste åren. Hans i princip enda kvalitet består i att trasa sönder motståndarnas anfallsspel. Därefter brukar han göra rätt i att lämna över initiativet till någon annan. Dessutom är han bökig att ha att göra med när man ska försvara på fasta. Mycket bra värvning. Slutligen chansar man med paraguayanske landslagskaptenen Da Silva i mittförsvaret. Kan nog gå lite hur som helst med det, men faller det väl ut är det en lika bra värvning det. Det som också talar för Da Silva är att han redan hunnit bli 29. Han vet vad som gäller och är inte rädd att stoppa in huvudet i en nickduell. Kan vara ett kap. Lägg till detta att Grant Leadbitter kan komma att utvecklas rejält på mitten i år. Sunderland har något stort på gång och är solklart ett lag för den övre halvan. Klarar man sig undan tunga skador har man även förutsättningar för att hävda sig i cupspelet, tror jag. Minst semi i FA-cupen?

Tottenham   
Tränare: Harry Redknapp
Förra året: 8:a
Nyförvärv: Peter Crouch, Portsmouth (3.6), Sebastien Bassong, Newcastle (6.6), Kyle Naughton, Sheffield United (5.1) och Kyle Walker (2.5),
Förluster: Gilberto, Cruzeiro, Darren Bent, Sunderland, Chris Gunter, Nottingham, Didier Zokora, Sevilla, Ben Alnwick, Norwich, lån, Adel Taarabt, Queens PR, lån och Ricardo Rocha, oklart
Tips: 11:a
Motivering: Tror inte att Elmander var så snett ute när han tippade att Tottenham skulle bli årets negativa överraskning. Generellt tippas laget runt plats 6-8, supportern Niva påstår t o m att det är där man hamnar none the less, och det har jag lite svårt att förstå mig på. Vad är det andra ser i den här upplagan som jag inte ser? Förra årets skräckupplevelse för alla med säsongskort på White Hart Lane ska väl inte behöva upprepas, men laget har inte förstärkts, snarare tvärtom, och nu kan man inte leva på effekten av ett tränarbyte längre. Nu ska man härdas under Harry. Jag får ingen bra känsla av det. De enda positiva effekter jag kan observera sedan dåren Redknapp sattes vid maktens pulpet är att han gav Gomes fortsatt förtroende och tids nog har insett Huddlestones storhet. I övrigt ingenting. Bale har satts att ruttna bort i B-laget. Palacios ska styra mittfältet. Inte ens Hutton verkar vara riktigt chanslös på en plats i startelvan. O'Hara får fortsatt förtroende. Jämmer och elände. Inte är det mycket till lag, inte. Istället för att ta tag i de problem man har och tydligt utarbeta en strategi inför framtiden värvar man tillbaka det man sålt av och hoppas att det åtminstone ska kunna räcka till en plats i Europa. Av alla karaktärer i laget var det David Bentley som i veckan illustrerade vad man förvänta sig av det självmordsprojektet. Dumheter! Och ungefär lika genomtänkt som att ge Martin Jol sparken, för att bara något år senare ersätta honom med Harry Redknapp. Synd på en så fin gammal (tjuvaktig) förening som Tottenham Hotspur.

West Ham 
Tränare: Gianfranco Zola
Förra året: 9:a
Nyförvärv: Radoslav Kováč, Spartak Moskva (6.0), Luis Jiménez, Inter, lån (6.5) och Péter Kurucz, Ujpest (2.7)
Förluster: Lee Bowyer, Birmingham, Kyle Reid, oklart, Lucas Neill, oklart, Diego Tristán, oklart, Walter Lopez, oklart och Freddie Sears, Crystal Palace, lån,
Tips: 14:e
Motivering: Svårt är att inte älska Gianfranco Zola. Det kan fortfarande hända att jag vaknar mitt i natten och tar till tårarna när jag drömt mardrömmar om det kulturella missfostret som dömde åttondelsfinalen mellan Nigeria och Italien 1994. Först tillät han nigerianerna att våldföra sig på Zola späda kropp. Därefter visade han ut sardiniern. Varför vet nog ingen. Allra minst Zola själv. Och man glömmer inte sorgen i hans ögon när han fick skåda det röda. Är det någon som är värd alla framgångar i världen så är det Zola. Jag önskar verkligen att jag kunde sätta hans Hammers högre upp i tabellen, men det går inte för sig. Okej, man har en hygglig målvakt, en företagsam vänsterkant och en anfallare som verkligen gör så gott han kan. Men sen då? Talangfabriken svajade rejält förra året och blandade superba insatser med bottennapp. Sedan man tappat energispelare som Bowyer och lagkaptenen Neill krävs det att andra tar tag i det. I West Ham hoppas man att Jiménez ska vara svaret på livets frågor. Jiménez är en fin fotbollsspelare, men det är svårt att dra sig till minnes när han gjorde 90 minuter senast. Övertron på chilenaren gör att andra måste visa framfötterna. I dagens trupp har jag svårt att se vilka dessa spelare ska vara. Men visst, får man liv i Dyer, Faubert och Nsereko är man en god bit på väg. Lite för många har gjort lite för lite, lite för länge. Så visst finns det potential. Det gäller för Zola att han plockar fram den ur sitt material också. I år är nog inte året då det händer.

Wigan  
Tränare: Roberto Martinez
Förra året: 11:a
Nyförvärv: Jason Scotland, Swansea (6.8), Jordi Gómez, Espanyol (9.0), Hendry Thomas, Olimpia (6.5), James McCarthy, Hamilton (3.1) och Scott Sinclair, Chelsea, lån (4.5)
Förluster: Antonio Valencia, Manchester United, Lee Catermole, Sunderland, Henri Camara, oklart och Antoine Sibierski, oklart
Tips: 16:e
Motivering: Det lär bli svettigt för Wigan att fortsätta leverera samma fina placeringar i tabellen som man staplat på hög sedan uppflyttningen från Championship. I år är tanken att man ska överleva tack vare genidrag signerade ex-tränaren i Swansea, succéspanjoren Roberto Martinez. Det finns en hel del som påminner om Chelsea och Mourinho över Wigan och Martinez. En ung, lovande tränare från den iberiska halvön plockar med sig sina viktigaste spelare och är tydlig med att det är raka linjer i spelet som är grejen. Jordi Gómez var fruktansvärt bra under Martinez i Swansea förra året och Scotland tycktes aldrig kunna missa mål. Dessa spelare kommer att göra nytta i år också, framför allt Espanyolbördige Gómez. Den killen spelar för någon av Big Four-klubbarna inom tre år. Spontant tippar jag Arsenal. I vilket fall kan Wigans räddning mycket väl vara denna entusiasm och tilltro till Martinez, för så mycket till lag har man inte. Industristaden Wigan identifierar sig med rugbylaget och The Verve. Fotbollslaget skiter man fullständigt i. Det finns helt enkelt ingen fotbolls-tradition och på sikt är det förstås klubbens största problem. Man ska vara glad för att man hela tiden ligger i framkant och värvar rätt spelare och ledare i rätt tid - där har också många andra klubbar mycket att lära av lilla Wigan - och man ska vara glad för att Kirkland håller, att backlinjen ständigt överpresterar och att man lyckats locka till sig så härliga spelare som nämnde Gómez och colombiankanonen Rodallega. I övrigt har man ärligt talat inte så värst mycket att glädjas över.

Wolverhampton  
Tränare: Mick McCarthy
Förra året: 1:a i League Championship
Nyförvärv: Kevin Doyle, Reading (5.7), Marcus Hahnemann, Reading (4.6), Andrew Surman, Southampton (4.8), Greg Halford, Sunderland (3.6), Nenad Milijas, Crvena Zvezda (6.2) och Ronald Zubar, Olympique Marseille (5.5)
Förluster: Darren Potter, Sheffield Wednesday och Stephen Gleeson, Milton Keynes
Tips: 17:e
Motivering: Ja, då var det bara stiliga gentlemannalaget Wolves kvar. Onekligen ett av de mest svårbedömda lagen på den nedre halvan. En första genomblick ger vid handen att det ser rätt bräckligt ut, men fan vet. Det finns många exempel på lag som gjort det fantastiskt bra under debutsäsongen, bara för att följa upp det med tragik under den nästföljande. Förra gången Wolves var uppe fick man det inte alls att stämma. Man fick en risig start och repade sig aldrig. Tyvärr finns det en del som tyder på att det kan komma att upprepas. Man inleder med ett någorlunda snällt program (West Ham hemma, Wigan borta, City borta och Hull hemma). Med andra ord gäller det att ta poäng med en gång. Det finns ingen morgondag. Ingen räddning bakom knuten. Det gäller att leverera ögonblickligen. Jag gissar att man tar max 4 p. i de där matcherna och att det kommer att vara ett signum för säsongen i stort. Massor och åter massor hänger på anfallsparet Ebans-Blake och Doyle. Ohälsosamt, så klart. Räddningen för Molineuxs vargar - om det nu existerar någon sådan - är nog inte målfabrikationen, utan att det finns tre lag som ser ännu sämre ut på papperet. Så krasst kan det vara. Så krasst är det nog. Intressant konkurrens på målvaktsfronten. Talangen Hennessey ska försvara sin plats mellan stolparna i konkurrens med det tunnhåriga förvärvet från Reading, Hahnemann. Väljer McCarthy den senare känner jag inte samma lidande om Premier League fattas sitt Wolverhampton 2010/2011. Risken för att Hennessey får stå tillbaka är troligen lika stor som att laget misslyckas med målsättningen att hålla sig kvar, d v s ungefär 50/50.


Och ja, då är det tänkt att tabellen ska sluta så här:

01. Liverpool
02. Chelsea
03. Manchester United
04. Arsenal
05. Everton
06. Manchester City
07. Blackburn
08. Aston Villa
09. Sunderland
10. Birmingham
11. Tottenham
12. Bolton
13. Fulham
14. West Ham
15. Stoke
16. Wigan
17. Wolverhampton
18. Portsmouth
19. Hull
20. Burnley

Ser rätt bra ut, va?


                                      


Källor: Bank & Niva-bloggen 
            Sportbladet 
            Sportbladets Ligabibel

Så här timmarna innan Premier League-premiären låter jag gärna Lars Nylin påminna om att en början kan säga mer än tusen ord. Nylin har under sommaren frambringat så många listor för Aftonbladets räkning att det väl snart bara är uppslagen om "Julfesterna som gått mest överstyr i Mancheter Uniteds historia" och "De mest förbjudna platserna i centrala Rom som Antonio Cassano haft sex på" som är de enda kvarvarande. I vilket fall är listan om de värsta premiärkollapserna, som presenterades i gårdagens tidning, hyggligt underhållande läsning. Detta är vad som blir sagt:

10. 1999 Aberdeen - Celtic 0-5

Med tom kassakista sökte sig Aberdeen 1999 för första gången utomlands för att kunna anställa en hyfsat meriterad tränare. Dansken Ebbe Skovdahl fick inte en dålig start på sin sejour i klubben. Starten var vidrig. I hemmapremiären mot Celtic gjorde en viss Henrik Larsson 0-1 efter fyra minuter. Redan innan paus stod det 0-4. "The Dons" hade så långt inte ens varit statister. Men Skovdahl gjorde senare ett imponerande jobb med en usel reatrupp. Man nådde finalen (men förlorade) i båda cuperna och höll sg kvar i ligan efter playoff. Säsongen efter blev Aberdeen fyra och Skovdahl sågs som en smärre hjälte.

9. 2000 Villarreal - Rayo Vallecano 1-5

1998 gjorde Villarreal sin första säsong i La Liga. I premiären utklassades man av Real Madrid, 4-1 var faktiskt smickrande siffror. Tyvärr hade man skaffat sig en otrevlig vana. När klubben år 2000 återvände till högsta serien blev det ännu en gång deppiga premiärsiffror mot en klubb från huvudstaden - denna gång uppstickaren Rayo. Trevligt nog för fans av "de gula ubåtarna" blev man några säsonger senare en mycket stabilare klubb.

8. 2001 Feyenoord - Sparta 5-0

Stryk med fem mål i premiären är aldrig kul. Om motståndaren dessutom är storebror Feyenoord innebär sådana sifferor att säsongen liksom är lite sabbad redan från start. Mycket riktigt; Sparta åkte på våren ur Eredivisie.

7. 2006 AZ, Alkmaar - NAC-Breda 8-1

Premiären på nya DSB-stadion blev en klang-och jubelhistoria i tulpanstaden Alkmaar. Sanslösa 8-1 efter bland annat hattrick av tysken Cziommer. Desto större var eländet för NAC. Men tränare Ernie Brandts fick faktiskt stanna. Och inte nog med det. Killen som i en VM-match 1978 gjorde både mål och självmål mot Italien tog säsongen därpå NAC till en imponerande tredje plats. Belöningen? Han fick kicken då i stället.

6. 2001 Rennes - Auxerre 0-5

Det var hösten 2001 ingen lätt match för Christian Gourcuff att ersätta Paul le Guen. Den senare var tränaren som med ständiga scoutingfynd gjort Stade Rennes till ett potentiellt topplag i Ligue 1. Premiären hemma mot Auxerre med fyramålsskytten Djibril Cissé gjorde inte att arbetsron ökade för Gourcuff. Sedan Rennes till sist "bara" blivit 12:a fick Gourcuff silkessnöret redan efter en säsong trots att kontraktet med klubbmagnaten Francois Pianult sa fyra.

5. 2007 de Graafschap - Ajax 1-8

Klaas-Jan Huntelaar åkte hem till sin hemtrakt i östra Holland och satte fyra mål. Svensken Kennedy Bakircioglu var en av de som kompletterade målskyttet under en hemsk premiärsöndag för de Graafschap. Men de Graafschap, "landskapet", blev inte förstörda, bara skakade. De hankade sig till sist kvar efter play-off. Tyvärr för anhängarna av de blåvita gick det sämre när de ett år senare åter försatte sig i situationen att behöva kvala sig kvar.

4. 1997 Tenerife - Compostela 6-0

Trots överkörningen i premiären skilde det efter säsongen en futtig poäng mellan David från Kanarieöarna och Goliat från Galicien. Men den enda poängen var å andra sidan skillnaden mellan himmel och helvete. Lilla Compostela fick spela playoff och åkte ur. Raset fortsatte sedan ända ner till den regionala serien och en nära-konkurs-upplevelse. Nu är man åter i trean, Tercera.

3. 1994 Crystal Palace - Liverpool 1-6

Det här var vintern när Crystal Palace nådde semifinalen i de båda inhemska cuperna. Men Londonklubben blev till sist ändå de ultimata förlorarna genom att i sista ligaomgången få respass. Innan detta hade klubben varit värdar för en motståndare, Eric Cantona i Manchester Unite, som efter en uppvisning i kung-fu satte Selhurst Park på världskartan. En säsong av det slaget inleddes föga överraskande med en rejäl smäll, mot Liverpool.

2. 2003 Blackburn-Wolverhampton 5-1

Efter 19 år var de gamla "Tipsextra"-favoriterna i Wolverhampton äntligen tillbaka i högsta serien. Återkomsten blev knappast glamorös. En kölhalning av Blackburn Rovers i premiären följdes av ytterligare sex raka matcher utan vinst. Lägg till detta att de orangefärgade vargarna inte vann en enda bortamatch på hela säsongen. Jumboplatsen var snart en teknikalitet.

1. 2001 Leicester-Bolton 0-5

Leicester Citys sista säsong på Filbert Street slutade med att de åkte ur. Klubben inledde ett sportsligt fall som de knappt hämtat sig från ännu. Säsongens första match var ett tecken på vad som skulle komma. Leicester blev förnedrade av den nedflyttningstippade nykomlingen Bolton. Ingen av manager Peter Taylors många dyra köp förtjänade sina löner. Två månader senare var Taylor borta, men då var det för sent att rädda det sjunkande skeppet.


Källa: Sportbladet