Confederations Cup 2009: Dag 1
14/6 2009
Äntligen visas det landslagsfotboll av (nästan) högsta kaliber i SVT igen! Saknaden efter Glenns röst under förra årets EM-slutspel i Schweiz/Österrike var inte så liten. Nu har han skönt nog Chris bredvid sig och även om man kan förstå att folk hakar upp sig på den senare och hans outtröttliga förmåga att hetsa upp sig för sådant som gemene man helt missar, är det ett radarpar som åtminstone jag sätter väldigt, väldigt stort värde på. Det här ska bli riktigt skoj!
Sydafrika-Irak 0-0 (0-0)
Ja, det här var ju ärligt talat inte vad man hade hoppats på. Inför turneringen har jag varit uppriktigt nyfiken på det irakiska landslaget. Efter att för första gången någonsin ha sett laget beträda en plan och lägga prestige i att maska från matchminut 1 känner jag inte riktigt att man levde upp till mina förväntningar. Lika roligt som det var att på avstånd följa nationens framfart i de asiatiska mästerskapen för två år sedan, lika outhärdligt var det att under eftermiddagen se hur man vill spela fotboll i detta Confederations Cup.
Mest förtjust blev jag onekligen i Sydafrikas kreatör på mitten, MacBeth Sibaya. En väldigt klok spelare som har blick för spelet, ett väl avvägt passningsspel och hela tiden söker de fria ytorna och medspelare i fart. Ungefär som Kim Källström, fast precis tvärtom. Hans inledande halvtimme var egentligen matchens enda behållning, förutom målvakten Khunes ständigt fina utsparkar, som också fick mycket välförtjänt kritik av herrar Härenstam & Strömberg.
Signifikant för hela matchen var annars denna fullkomligt hysteriska aktion. Frågan är vad som är mest genomuselt:
1) Kassids s k målvaktsspel,
2) Mashegos oprecisa nick, eller
3) Parkers räddning på mållinjen?
Trots den mördande konkurrensen måste jag nog ändå välja alternativ 3. (Notera även ryggtavlan som finns i bild efter det att klippet har visats. Den tillhör den irakiske mittbacken Ali Hussein, till det yttre inte helt olik Chivu i Inter. Snart 10 år efter sin tragiska bortgång uppmärksammas med andra ord salig Lasse Lindroth lite varstans i den statliga televisionen under sommaren. Dels repriseras Sjukan under fredagskvällarna, dels får vi tillfälle att stifta bekantskap med Irans försvarsrese under i alla fall två matcher till.)
Nya Zeeland-Spanien 0-5 (0-4)
Det finns visst en charm i Davids möte med Goliat och att det inte alltid måste vara samma lag och nationer som möts, men... efter att ha gett detta 90 minuter av min lediga tid kan jag inte påstå att jag känner någon större längtan inför kommande drabbningar mellan ett lag bestående av elva Gulliver mot lika många lilliputtar. Spanien gick inte för fullt ikväll, inte ens när man gjorde 3-0 på en kvart. Det behövdes inte och vem kan väl klandra ett lag som mentalt rehabtränar dagen efter, trots att det bara har gått en halvtimme, när man redan har hunnit med att både göra fyra mål och förnedra sin motståndare?
Fernando Torres är givetvis en av världens absolut bästa anfallare. Han har det och han är komplett. Får han bara vara skadefri har Spanien i honom världens kanske allra främste på sin position över VM-slutspelet i Sydafrika och EM-slutspelet i Polen/Ukraina 2012. Det är förvisso inte någon större utmaning att ställas mot ett nyzeeländskt försvar, men notera på vad sätt han gör sitt hattrick. Först långskott, därefter en vinklad bredsida och slutligen en nick. Han manifesterar verkligen att han har hela registret. Särskilt 2-0 är värt lite extra uppmärksamhet. Dels för att det pekar på Torres enskilda skicklighet, dels för att det bevisar varför Spanien ligger 1:a på Fifas ranking. Ett sagolikt mål. Rieras yttersida ut till Capdevila. Inspelet till Torres. Torres direktavslut i bortre. Det blir inte snyggare.
Riktigt lika bra som Torres var nu inte stabbige Boyens i kiwiförsvaret. Det han gör innan Villa får öppen kasse är om inte oförlåtligt så i alla fall obegripligt. Klart att det är synd om kraken, men detta förklarar också varför Beckham valde att överge MLS snabbare än Kim Källström hinner pressa i sig en kartong daim, trots att det medförde halverad lön och att han fick köpa sig fri från kontraktet á 30 miljoner. Boyens är nämligen heltidsproffs i råkapitalistiska New York Red Bulls. Det kan inte vara jättekul att dra på sig LA Galaxy-tröjan vecka ut och vecka in, och ställas mot sådana som Boyens...
Källor: Fifa
Wikipedia
YouTube
Lite lustigt att Boyens var den enda spelaren i Nya Zeeland som hade en "håll koll på"-bock i din truppsammanställning. Det var så sant som det var sagt.
Efter att ha sett detta spanska vidunder som formligen massakrerade Kiwi-spelarna över nittio minuter fann jag trots allt ett par frågetecken inför kommande matcher och även inför framtiden. De spanska spelarna verkar inte spela för varandra i det att de gläds åt varandras framgångar. Istället var det tre fyra halvgriniga matadorer som skulle försöka visa att de är lika vassa som Torres. Vad händer när de möter en verkligt skicklig motståndare som inte låter dem fylla på med folk i boxen? Ett motstånd som maler på och kontrar effektivt? Trots bländande anfallsfotboll är Spanien av idag själlöst och tråkigt och jag tror att de faller på att de inte kan hitta ytterligare dimensioner i sitt spel. Vad gör de när de hamnar i underläge och måste grisa?
Andy:
Lite ironiskt, inte sant? Jag har hört lite om denne Boyens i MLS-program på TV4 Sport. Att han skulle hålla helt okej klass i ett annars undermåligt landslag. Frågan är om han ändå inte var sämst på plan? Hans "försvarsspel" vid 0-2 och 0-5 borde inte ens kunna imponera i ett land där man tror att bollen ska vara oval och kastas...
Rödskägg:
Tyckte du verkligen att det var så illa? Jag håller nog inte riktigt med dig, även om också jag reagerade vid ett tillfälle i andra halvlek där Villa hade x antal fria medspelare att passa inne i boxen, men trots att han var felvänd ändå valde eget avslut. Just i den sekvensen kan jag hålla med dig, men annars inte. Tror överhuvudtaget inte att man ska dra för stora växlar av den där matchen. Och säg det motstånd som skulle tvinga spanjorerna att grisa! Existerar det något sådant motstånd?
