Grande Grosso

15/6 2009

Efter beskedliga och alltigenom tvivelaktiga Grupp A under gårdagen var det befriande att man under eftermiddagen satte bollen i rullning i desto mer upphetsande Grupp B. Med lite perspektiv på båda matcherna är det framför allt några intryck som känns bestående:
1) Utomordentlige fotbollsspelaren Marcus Allbäck är gränslöst ovärdig uppdraget som expertkommentator,
2) Staffan Lindeborg är lika ovärdig uppdraget som den som ska göra grovjobbet,
3) Italiens nya tröjor är de snyggaste sedan EM 2000 och garanterat Pumas främsta kollektion alla tider.

                  


Brasilien-Egypten 4-3 (3-1)
Brasilien är utan tvekan näst efter England världens mest överskattade landslag. 4-3-segern över Egypten är ännu ett i raden av exempel som bevisar detta. Man kan tycka att Egypten gör en väldigt fin fotbollsmatch och att det är små marginaler som avgör, men det håller inte. Inte om man inom ett år ska kunna utmana om en VM-titel och inte om man ska förtjäna sin 5:e plats på Fifas ranking. I själva verket är man inte heller förtjänt av det rykte som ständigt omger Seleção: att man spelar en attraktiv och fantasirik fotboll. Brasilien var en schimär långt innan Dunga men är det inte minst under honom. Faktum är att man mycket väl hade kunnat förlora eftermiddagens drabbning om det inte hade varit för att egyptierna uppträdde alldeles för odisciplinerat i försvaret. Det Egypten som förvisso har vunnit afrikanska mästerskapen två år i rad, men som också är på väg att gravt misslyckas i ännu ett VM-kval, trots att man hamnat i den kanske mest givmilda gruppen med motståndare som Algeriet, Zambia och Rwanda.
      Oavsett Egyptens status innan turneringen kan nu ingen ta ifrån laget att man verkligen presterade idag. Att hämta upp 1-3 till 3-3 mot ett så skickligt motstånd som Brasilien och vara minuter ifrån att hålla oavgjort är mycket imponerande. Det var bara lite typiskt på vad sätt man skulle förlora matchen. Först en klumpig aktion ute på kanten som orsakar frisparken och därefter Al-Muhammadis obegåvade räddning på mållinjen. Solklar straff och lika solklar utvisning, men inte i praktiken. Howard Webb, denne clown, gjorde för all del rätt som tog sig tid och konfererade med sin assisterande och med fjärdedomaren, men hur sannolikt vore det att han hade samma is i magen och vågade fatta samma avgörande beslut om scenariot vore det omvända? Nu sägs det att Egypten har lämnat in en protest mot på vad sätt avgörandet tillkom. En protest jag har all förståelse för, även om den andas mer konservatism än vad som ryms i Lagerbäcks pärm.

USA-Italien 1-3 (1-0)
Siffrorna antyder att de regerande världsmästarna vann utan att förta sig. Den som såg matchen vet att det inte stämmer. Utan att vara riktigt illa ute skakade världspolisnationen om Gli Azzurri och man gjorde det rättså rejält. En av förklaringarna till detta var att Lippi inledde med en startuppställning mer onyanserad än den Domenech presenterade inför varje match i EM förra sommaren. Istället för experimentera det minsta lilla gav han institutionaliserade spelare som Gattuso, Iaquinta, Zambrotta och Camoranesi chansen från start. Den som känner mig det minsta lilla vet att jag dyrkar Ivan Gattuso, men jag förstår inte hur han kan gå in i en italiensk startuppställning i dagsläget. Han har ju varit skadad sedan årsskiftet! Tråkvalet Iaquinta talar för sig själv, liksom Juve-uttagningarna i stort, men man kan inte låta bli att reta sig på det förtroende Lippi har för Camoranesi. Vari består den spelarens storhet? Jag har även förståelse för att folk höjde på ögonbrynen åt uttagningen av Grande Grosso, men till skillnad från framför allt Ivan och Camoranesi levererade Grosso från första stund. Det var således inte särskilt märkligt att Italien kunde vända matchen först när Lippi vågade kasta om i uppställningen och byta ut de gamla rävarna mot framtidsnamn som Montolivo och Beppe Rossi.
      Att USA tog ledningen var inte helt oförtjänt, eftersom Italien var så undermåligt hela första halvlek, men på vad sätt man gjorde det lämnar en besk eftersmak. Visst är Chiellini klumpig som ger Altidore chansen att lägga sig, men det går inte att blåsa för straff. Det ska vara omöjligt. Chiellini försöker bryta bollbanan, inser att han är för sent ute och drar tillbaka benet, som knappt hinner träffa Altidore. Klent av amerikanen, ännu klenare av domaren. Desto skönare då att Rossi med sin första bollbehandling tände hela laget och att De Rossi fattade galoppen. De Rossi bäst på plan men det är Beppe som får all uppmärksamhet, inte minst tack vare det ruskiga 3-1-målet, som han har Pirlo att tacka för. Vilket förspel! Det är ett tag sedan vi såg det där hända när Andrea Pirlo hade bollen senast, men det var värt all väntan.
      Beppe alltså kvällens store hjälte och det är väldigt roligt att han nu får sitt stora genombrott. En vacker framgångssaga väntar på att få skrivas och fotbollsvärlden har att välkomna den spelare som gör sig beredd att axla Roberto Baggios fallna mantel. Det är mycket Baggio över Beppe, även om han också har stora likheter med sin namne, Signori, och det är kanske den finaste komplimang man kan ge en fotbollsspelare. Måtte han nu få spela från start framöver!



Källor: Fifa
           Fotbollskanalen 
           Wikipedia 
           YouTube