Confederations Cup 2009: Dag 3
16/6 2009
Denna spellediga dag har Confederations Cup mestadels handlat om efterspelet kring upplösningen av Brasilien-Egypten under gårdagen. Matchen som avgjordes på straff när klockan tickade upp mot 90 spelade minuter. Al-Muhammadi sänkte alltså sitt eget lag genom att agera handbollsmålvakt och från 11 meter gjorde Kaká inget misstag. Det intressanta var nu inte huruvida det skulle blåsas straff eller inte, utan på vad sätt domaren kom fram till sitt beslut. Det var nämligen tydligt för samtliga aktörer på och vid sidan av planen, men också för TV-tittarna, att han inte själv hade sett situationen. Istället dröjde beslutet och i efterhand har omvärlden fått veta att det berodde på att hela domarkollegiet hade konferens via sina headset. I fokus: ännu en gång Howard Webb.
Webb, denne taggige, taktlöse och tunnhårige man från Rotherham, är inte vilken fotbollsdomare som helst. Han är solklart den mest överskattade inom sitt skrå och upphör aldrig att förvåna. I själva verket finns det anledning att misstänka att Webb ser domargärningen som sitt sätt att hamna på var mans läppar, trots att det sällan är en rekommendabel utgångspunkt för den som har i förtroende att upprätthålla regelverket.
Det är nu inte första gången den f d polisen med blankpolerad hjässa hamnar i händelsernas centrum. För rättså precis ett år sedan fick han förtroendet att döma Österrike-Polen i den andra omgången av EM-slutspelets gruppspel. Den gången hittade han en straff på tilläggstid. Om den straffen kan man säga mycket. Polens förbundskapten Leo Beenhakker nöjde sig med att konstatera att beslutet symboliserade hela turneringen. Den som inte höll på något av lagen torde fascineras av det märkliga sammanträffandet i att domslutet var direkt felaktigt, inkonsekvent och utdömdes i den känsligaste fasen av hela matchen, samtidigt som det både gynnade hemmanationen och gruppens båda storfavoriter till avancemanget, Tyskland och Kroatien. Spänningen i gruppen dog där och då, trots att det var en omgång kvar. Uefa fick gå ut och försvara sitt val av domare, som vanligt med att domslutet var rätt och riktigt, ändå valde man att peta honom inför slutspelet...
Under våren har han annars hunnit med att göra sig ett namn på både Old Trafford och Camp Nou. I en av de avslutande omgångarna i Premier League såg han på egen hand till att vända matchen till förmån för hemmalaget och jättefavoriten Manchester United mot Tottenham. Trots att Gomes regelrätt tog bollen innan spelaren blåste Webb för straff. Tottenham föll ihop som ett korthus och segern säkrade i princip ligatiteln för de regerande mästarna. På Camp Nou möttes Barcelona och Bayern München i Champions Leagues kvartsfinalspel. Mycket till match blev det nu inte, Barcelona krossade gästerna från Bayern med 4-0, men nog hann Webb ändå med att utmärka sig. Guardiola ska om situationen ha sagt att den var "obegripligt klar". Det som borde ha varit straff blev nu istället gult kort för filmning på Messi. Hade Messi åkt på en varning i den andra semifinalen mot Chelsea hade alltså icke-varningen för filmning resulterat i att Champions League-finalen blivit utan sin störste profil.
Nu handlar rättsskipandet om huruvida ännu en av Webbs omtalade straffsparkar utdömts på riktiga grunder. Efter slutsignalen fick omvärlden veta att han blåst på inrådan av sin fjärdedomare, som stod mer än 50 meter ifrån situationen. Egyptierna, som snappat upp att fjärdedomaren tagit hjälp av TV-bilder för att komma fram till sitt ställningstagande, lämnde då in en protest, som självklart avslogs. Eftersom protester efter slutsignalen aldrig har någon reell verkan inom fotbollen. Det häpnadsväckande i detta är inte avslaget i sig utan de nya uppgifter som här framkommer: att det inte var fjärdedomaren som hjälpte Webb i stunden av kalabalik och brasilianskt gnäll, utan den assisterande domaren! Han som stod ännu sämre till för att se vad som egentligen hände, än Webb själv. En förklaring som naturligtvis inte håller.
Antingen blåste han för att det gick till som egyptierna påstår eller också var det helt enkelt så illa att han gick på spelarnas reaktioner. Oavsett vilket fattade han med all form av säkerhet sitt beslut på felaktiga grunder, trots att beslutet i sig var alldeles riktigt. En logik som bara är möjlig i huvudet på Howard Webb.
Kaká, Lucío, Luís Fabiano och Felipe Melo vädjar till givmilde Webb och avslöjar i
samma stund att man inte kan skillnaden mellan höger och vänster. (Al-Muhammadi
räddade med sin högerarm.)
Källor: Bank & Niva-bloggen
EPL-talk
Eurosport
Fifa
NY Times
Times Online
Veoh
Wikipedia
YouTube
Denna spellediga dag har Confederations Cup mestadels handlat om efterspelet kring upplösningen av Brasilien-Egypten under gårdagen. Matchen som avgjordes på straff när klockan tickade upp mot 90 spelade minuter. Al-Muhammadi sänkte alltså sitt eget lag genom att agera handbollsmålvakt och från 11 meter gjorde Kaká inget misstag. Det intressanta var nu inte huruvida det skulle blåsas straff eller inte, utan på vad sätt domaren kom fram till sitt beslut. Det var nämligen tydligt för samtliga aktörer på och vid sidan av planen, men också för TV-tittarna, att han inte själv hade sett situationen. Istället dröjde beslutet och i efterhand har omvärlden fått veta att det berodde på att hela domarkollegiet hade konferens via sina headset. I fokus: ännu en gång Howard Webb.
Webb, denne taggige, taktlöse och tunnhårige man från Rotherham, är inte vilken fotbollsdomare som helst. Han är solklart den mest överskattade inom sitt skrå och upphör aldrig att förvåna. I själva verket finns det anledning att misstänka att Webb ser domargärningen som sitt sätt att hamna på var mans läppar, trots att det sällan är en rekommendabel utgångspunkt för den som har i förtroende att upprätthålla regelverket.
Det är nu inte första gången den f d polisen med blankpolerad hjässa hamnar i händelsernas centrum. För rättså precis ett år sedan fick han förtroendet att döma Österrike-Polen i den andra omgången av EM-slutspelets gruppspel. Den gången hittade han en straff på tilläggstid. Om den straffen kan man säga mycket. Polens förbundskapten Leo Beenhakker nöjde sig med att konstatera att beslutet symboliserade hela turneringen. Den som inte höll på något av lagen torde fascineras av det märkliga sammanträffandet i att domslutet var direkt felaktigt, inkonsekvent och utdömdes i den känsligaste fasen av hela matchen, samtidigt som det både gynnade hemmanationen och gruppens båda storfavoriter till avancemanget, Tyskland och Kroatien. Spänningen i gruppen dog där och då, trots att det var en omgång kvar. Uefa fick gå ut och försvara sitt val av domare, som vanligt med att domslutet var rätt och riktigt, ändå valde man att peta honom inför slutspelet...
Under våren har han annars hunnit med att göra sig ett namn på både Old Trafford och Camp Nou. I en av de avslutande omgångarna i Premier League såg han på egen hand till att vända matchen till förmån för hemmalaget och jättefavoriten Manchester United mot Tottenham. Trots att Gomes regelrätt tog bollen innan spelaren blåste Webb för straff. Tottenham föll ihop som ett korthus och segern säkrade i princip ligatiteln för de regerande mästarna. På Camp Nou möttes Barcelona och Bayern München i Champions Leagues kvartsfinalspel. Mycket till match blev det nu inte, Barcelona krossade gästerna från Bayern med 4-0, men nog hann Webb ändå med att utmärka sig. Guardiola ska om situationen ha sagt att den var "obegripligt klar". Det som borde ha varit straff blev nu istället gult kort för filmning på Messi. Hade Messi åkt på en varning i den andra semifinalen mot Chelsea hade alltså icke-varningen för filmning resulterat i att Champions League-finalen blivit utan sin störste profil.
Nu handlar rättsskipandet om huruvida ännu en av Webbs omtalade straffsparkar utdömts på riktiga grunder. Efter slutsignalen fick omvärlden veta att han blåst på inrådan av sin fjärdedomare, som stod mer än 50 meter ifrån situationen. Egyptierna, som snappat upp att fjärdedomaren tagit hjälp av TV-bilder för att komma fram till sitt ställningstagande, lämnde då in en protest, som självklart avslogs. Eftersom protester efter slutsignalen aldrig har någon reell verkan inom fotbollen. Det häpnadsväckande i detta är inte avslaget i sig utan de nya uppgifter som här framkommer: att det inte var fjärdedomaren som hjälpte Webb i stunden av kalabalik och brasilianskt gnäll, utan den assisterande domaren! Han som stod ännu sämre till för att se vad som egentligen hände, än Webb själv. En förklaring som naturligtvis inte håller.
Antingen blåste han för att det gick till som egyptierna påstår eller också var det helt enkelt så illa att han gick på spelarnas reaktioner. Oavsett vilket fattade han med all form av säkerhet sitt beslut på felaktiga grunder, trots att beslutet i sig var alldeles riktigt. En logik som bara är möjlig i huvudet på Howard Webb.
Kaká, Lucío, Luís Fabiano och Felipe Melo vädjar till givmilde Webb och avslöjar i
samma stund att man inte kan skillnaden mellan höger och vänster. (Al-Muhammadi
räddade med sin högerarm.)
Källor: Bank & Niva-bloggen
EPL-talk
Eurosport
Fifa
NY Times
Times Online
Veoh
Wikipedia
YouTube
Kommentarer
Postat av: Rödskägg
Howard Webb dras som en spyfluga till koskit. Han låter gärna fem hysteriska brassar skrika och gestikulera bara han får visa upp sitt nypolerade anlete i rutan. Frågan man ställer sig är om hur domslutet fallit om rollerna varit de omvända. Fast där vet vi ju redan svaret. Det brasilianska flockbeteendet är ett osvikligt fenomen som återkommer vart fjärde år med kortare utbrott och repetitioner som ett förspel till detta fotbollens egen trandans.
Postat av: Ola svarar
Rödskägg:
En mycket fin liknelse, måste man säga. Man kan självklart förstå den brasilianska frustrationen - Webb signalerade ju först för hörna - men den i sig får naturligtvis inte inverka på domarens bedömning av situationen. Att den där ynkryggen ses som en av världens främsta säger allting om hur skrämmande låg kvalitén är på fotbollsdomarna av idag.
Trackback
