Confederations Cup 2009: Dag 4
17/6 2009
Grupp A är verkligen för bedrövlig. Irak är det mest destruktiva man har sett sedan Ljungskile i förra årets upplaga av Allsvenskan och Nya Zeeland på den internationella fotbollsscenen för snarast tankarna till Saudiarabiens insats i VM för sju år sedan. Sydafrika framstår i sammanhanget som ett komplett lag och inget kunde vara längre ifrån sanningen än just det. Får jag se en liknande lottning om fyra år kommer jag att bojkotta gruppspelet.
Spanien-Irak 1-0 (0-0)
Ja, herregud, mycket ska man vara med om. Spanien, som gick på högst 20 % i 5-0-segern över Nya Zeeland häromdagen, valde inför matchen att skruva ned på tempot ytterligare. Flera ändringar i startelvan, där petningen av Cesc märktes tydligast, och en uttalad målsättning om att absolut inte göra mer än vad som krävdes, räckte så småningom till 1-0. Inte för att man egentligen gjorde tillräckligt för att vinna, men för att Irak är det kanske tråkigaste man har sett i hela sitt arma liv. Gångerna då man anföll med mer än en spelare på offensiv planhalva går att räkna på ena handens fingrar och när man väl fick låna bollen såg man snabbt som attan till att lämna tillbaks den igen, så att man kunde återgå till sin ordinarie position i det egna straffområdet. Alla i 5-4-1-uppställningen var de där, så också efter baklängesmålet.
Dödgrävarfotbollen räckte nu som väl var inte hela vägen. Efter att Torres hade drällt bort chans på chans och Villa börjat bränna sådant han annars gör mål på i 10 fall av 10, gjorde man om 3-0-målet från i söndags. Mata ut till Capdevila, Capdevila med inlägget, Villa i mål på nick. Mycket snyggt.
I och med den klena spanska utdelningen talar mycket för irakiskt avancemang från gruppen, ifall man lyckas tvåla till Nya Zeeland i sista omgången. Naturligtvis är man så långt ifrån förtjänt av en sådan framgång som man nu överhuvudtaget kan vara, men det säger också allt om kvalitén på alltigenom usla Grupp A.
Sydafrika-Nya Zeeland 2-0 (1-0)
Det är synd för Sydafrika och dess charmanta publik att truppen inte innehåller fler målskyttar. I så fall hade man kört över Nya Zeeland på Spanien-manér ikväll och redan varit klara för semifinal. [Läs: med en målskytt i laget hade man vunnit öppningsmatchen.] Istället står och faller man med sin Spindelman, Bernard Parker. Det är inte bara oroande för utgången av detta gruppspel utan också för det kommande världsmästerskapet. Historien lär att en framgångsrik hemmanation är viktigt för VM av flera skäl, inte minst för stämningen kring hela arrangemanget.
2-0 var utan tvekan i underkant och borde ha varit både 3-, 4- och 5-0. En ineffektivitet som i slutändan kan stå laget mycket dyrt. För att man alls skulle göra mål krävdes ett tafatt målvaktsingripande. Av bara farten gjorde Spindelmannen ett till. Det man minns från den här matchen är annars förspelet till 1-0. Trots kriminellt försvarsspel av Mulligan kan Masilela ta sig runt ute på vänsterflanken och hitta Parker. Det lustiga i sammanhanget är att Mulligan redan har insett vidden av sin otillräcklighet - att hans försvarsspel som visar tydliga likheter med hur en grävling skulle hantera situationen inte bara kommer att repriseras under matchgenomgången mot Irak utan också i var mans hem - och svarar med att ligga kvar i gräset, likt en älgkalv i oktober. Får han spela nästa match vill jag inte veta vad det är som håller till på den nyzeeländska bänken. Vid närmare eftertanke vill jag nog inte det oavsett.
I morgon tar jag paus från Confederations Cup-bloggandet. Istället för USA-Brasilien och Egypten-Italien i TV-soffan styr jag kosan till egentliga huvudstaden och Spaniens uppgörelse med England i U21-EM. Efter den knackiga starten torde Spanien ha stora möjligheter att höja sig och göra det svårt för de unga lejonen, inte minst som England tros komma till start utan båda sina ordinarie mittbackar. Särskilt skadan på Richards kan bli väldigt ödesdiger för engelsmännen, i det mästerskap som börjat så bra för svensk del. Jag tror på spansk seger men hoppas mest bara få se lite hyfsad fotboll och höra Stuart Pearce mana på sina spelare på ett sätt som får träningslägret i Full Metal Jacket att framstå som rena söndagsskolan.
Källor: Fifa
Fotbollskanalen
YouTube
Grupp A är verkligen för bedrövlig. Irak är det mest destruktiva man har sett sedan Ljungskile i förra årets upplaga av Allsvenskan och Nya Zeeland på den internationella fotbollsscenen för snarast tankarna till Saudiarabiens insats i VM för sju år sedan. Sydafrika framstår i sammanhanget som ett komplett lag och inget kunde vara längre ifrån sanningen än just det. Får jag se en liknande lottning om fyra år kommer jag att bojkotta gruppspelet.
Spanien-Irak 1-0 (0-0)
Ja, herregud, mycket ska man vara med om. Spanien, som gick på högst 20 % i 5-0-segern över Nya Zeeland häromdagen, valde inför matchen att skruva ned på tempot ytterligare. Flera ändringar i startelvan, där petningen av Cesc märktes tydligast, och en uttalad målsättning om att absolut inte göra mer än vad som krävdes, räckte så småningom till 1-0. Inte för att man egentligen gjorde tillräckligt för att vinna, men för att Irak är det kanske tråkigaste man har sett i hela sitt arma liv. Gångerna då man anföll med mer än en spelare på offensiv planhalva går att räkna på ena handens fingrar och när man väl fick låna bollen såg man snabbt som attan till att lämna tillbaks den igen, så att man kunde återgå till sin ordinarie position i det egna straffområdet. Alla i 5-4-1-uppställningen var de där, så också efter baklängesmålet.
Dödgrävarfotbollen räckte nu som väl var inte hela vägen. Efter att Torres hade drällt bort chans på chans och Villa börjat bränna sådant han annars gör mål på i 10 fall av 10, gjorde man om 3-0-målet från i söndags. Mata ut till Capdevila, Capdevila med inlägget, Villa i mål på nick. Mycket snyggt.
I och med den klena spanska utdelningen talar mycket för irakiskt avancemang från gruppen, ifall man lyckas tvåla till Nya Zeeland i sista omgången. Naturligtvis är man så långt ifrån förtjänt av en sådan framgång som man nu överhuvudtaget kan vara, men det säger också allt om kvalitén på alltigenom usla Grupp A.
Sydafrika-Nya Zeeland 2-0 (1-0)
Det är synd för Sydafrika och dess charmanta publik att truppen inte innehåller fler målskyttar. I så fall hade man kört över Nya Zeeland på Spanien-manér ikväll och redan varit klara för semifinal. [Läs: med en målskytt i laget hade man vunnit öppningsmatchen.] Istället står och faller man med sin Spindelman, Bernard Parker. Det är inte bara oroande för utgången av detta gruppspel utan också för det kommande världsmästerskapet. Historien lär att en framgångsrik hemmanation är viktigt för VM av flera skäl, inte minst för stämningen kring hela arrangemanget.
2-0 var utan tvekan i underkant och borde ha varit både 3-, 4- och 5-0. En ineffektivitet som i slutändan kan stå laget mycket dyrt. För att man alls skulle göra mål krävdes ett tafatt målvaktsingripande. Av bara farten gjorde Spindelmannen ett till. Det man minns från den här matchen är annars förspelet till 1-0. Trots kriminellt försvarsspel av Mulligan kan Masilela ta sig runt ute på vänsterflanken och hitta Parker. Det lustiga i sammanhanget är att Mulligan redan har insett vidden av sin otillräcklighet - att hans försvarsspel som visar tydliga likheter med hur en grävling skulle hantera situationen inte bara kommer att repriseras under matchgenomgången mot Irak utan också i var mans hem - och svarar med att ligga kvar i gräset, likt en älgkalv i oktober. Får han spela nästa match vill jag inte veta vad det är som håller till på den nyzeeländska bänken. Vid närmare eftertanke vill jag nog inte det oavsett.
I morgon tar jag paus från Confederations Cup-bloggandet. Istället för USA-Brasilien och Egypten-Italien i TV-soffan styr jag kosan till egentliga huvudstaden och Spaniens uppgörelse med England i U21-EM. Efter den knackiga starten torde Spanien ha stora möjligheter att höja sig och göra det svårt för de unga lejonen, inte minst som England tros komma till start utan båda sina ordinarie mittbackar. Särskilt skadan på Richards kan bli väldigt ödesdiger för engelsmännen, i det mästerskap som börjat så bra för svensk del. Jag tror på spansk seger men hoppas mest bara få se lite hyfsad fotboll och höra Stuart Pearce mana på sina spelare på ett sätt som får träningslägret i Full Metal Jacket att framstå som rena söndagsskolan.
Källor: Fifa
Fotbollskanalen
YouTube
Kommentarer
Postat av: Magnus
Hahaha, skönt att du satte ord på min frustration gällande Iraks syn på fotboll.
Jag känner mig själv underlägsen ibland. Detta brukar inträffa en gång varje år då jag står naken inför en kvinna. Jag brukar vid dessa tillfällen blunda och satsa offensivt och inte nöja mig med en hedersam förlust. Detta borde mina vänner från Irak tänka på.
(Att jag hade 1000 kr på att Spanien skull vinna med minst tre mål har inte med saken att göra)
Trackback
