Confederations Cup 2009: Dag 5, 6, 7, 8, 9 och 10

Medan undertecknad har haft förmånen att fira dagar av ledighet i såväl den egentliga som den reella huvudstaden har Confederations Cup levt sitt eget liv. Det är sanning att jag inte har följt VM-upptrappningen på samma sätt som innan avfärden, även om jag också har hunnit med några halvlekar på resande fot. Tyvärr var två av dessa icke-matchen mellan Brasilien och Italien under söndagskvällen. Det är 90 minuter av mitt liv jag gärna vill ha tillbaka.

18/6 2009
USA-Brasilien 0-3 (0-2) 
Ibland är matcher givna på förhand. USA-Brasilien under torsdagskvällen visade sig vara ett sådant exempel. Brassarnas triumf kunde och borde ha varit ännu större. Liksom i fallet med Spanien-Nya Zeeland kunde matchen ha slutat tvåsiffrigt om de favorittyngda nationerna hade visat lite mer engagemang. 3-0 mot USA är nu ändå övertygande och stabila siffror, och bakåt såg det betydligt bättre ut än mot Egypten. Delvis för att The Land of Free i princip aldrig tog sig över på offensiv planhalva.
      Det är svårt att veta var man har Brasilien av idag. När man rullar runt, tar löpningarna och underordnar sig Kaká har man kapacitet att slå alla lag, men det är långtifrån alltid man spelar en så uppoffrande fotboll som man behöver.
      Felipe Melo gör det bra i sin avlastande roll på mittfältet och ser faktiskt ännu bättre ut nu än under den imponerande säsongen i Fiorentina. Kul att han fick göra sitt slumpmässiga mål.
      Douglas Maicon tillbaka i backlinjen. En förklaring till att det såg bättre ut. Dani Alves är en betydligt mer karismatisk spelare och roligare att titta på, men svagare i det defensiva arbetet än Interbacken. Båda har fantastiska säsonger bakom sig, ehuru Alves är den som har spelat mest av de två. Den stundande sommarledigheten kommer att göra Barcelonas nr 20 gott och är kanske ännu mer välbehövlig än den som Douglas går och trånar efter.
      Ramires från start. Underbart! Dunga ser också storheten i honom.

Egypten-Italien 1-0 (1-0)
Liten tuva stjälper ofta stort lass. Det egyptiska landslaget gjorde det få hade väntat sig, skakade av sig den blytunga förlusten mot Brasilien och blåste Italien på alla tre poängen.
      Cannavaros återkomst i startelvan var tänkt att skänka laget den trygghet i de bakre leden som inte fanns mot USA. Cannavaro eller Legrottaglie visade sig emellertid inte vara någon avgörande skillnad. Gli Azzurri darrade återigen och visade tydliga brister i markeringsspelt när Homos kunde nicka in matchens enda mål, på Aboutrikas avvägda hörna. De Rossi snett ute.
      Under andra halvlek gjorde italienarna tillräckligt för att kvittera det egyptiska överläget och skaffa sig ett mer fördelaktigt läge i gruppen inför fortsättningen, dock utan att få in bollen i mål. Iaquinta träffade trävirket två gånger om och var inte målställningen i vägen stod El Hadary där lurpassade. En mycket god målvaktsinsats och ett betydligt bättre försvarsspel än i matchen mot Brasilien gjorde att man kunde hålla nollan tiden ut. Hastigt och mindre lustigt ser inte det italienska avancemanget lika självklart ut längre.
      Beppe utanför startelvan än en gång, trots det magiska inhoppet senast. Lippi imponerar lika mycket som Luca Toni.

19/6 2009
Spelledigt.

20/6 2009
Irak-Nya Zeeland 0-0 (0-0)

Spanien-Sydafrika 2-0 (0-0)


21/6 2009
Italien-Brasilien 0-3 (0-3)

Egypten-USA 0-3 (0-1)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0