Gică - mannen, myten, musikanten
På torsdag inleder SVT sin nya dokumentärserie Spioner på riktigt. Under parollen "Stig Bergling - i fiendens tjänst" rivstartar man med ett färskt porträtt av en av svea rikes största förrädare alla tider. Fähunden som kommit att ge sveket ett ansikte; verklighetens Jossi i Körsbärsdalen.
Det visar sig idag att de ansvariga bakom tablån arbetat med otäck precision. Under gårdagen kunde nämligen rumänsk press avslöja det som ingen rumän ville veta. Morgontidningen hade förvandlats till ett utdrag ur Kafkas "Domen". Utmålad som landets svar på Bergling: nationalhjälten Gheorghe "Gică"_Popescu. Mittbacken som under tretton raka år, 1988-2001, nominerades när Rumäniens motsvarighet till Årets spelare skulle utses. Han som har sin givna plats i nationens VM-elva alla tider. Calafats egen Mozart.
Nyheten om att Gică under sin tid i Universitatea Craiova extraknäckte som angivare i diktaturens Rumänien har inte bara ett värde på ett nationellt plan. Inom ett dygn spreds den över hela världen och drabbade fotbollsfamiljen. Om en gentleman som Gică har ett så smutsigt förflutet, vem i hela världen kan man då lita på?
Att en gång ha varit angivare och gjort profit på att andra burats in är naturligtvis precis så vämjeligt som det låter. Såvida inte påståendet är taget ur luften - vilket i sig förefaller orimligt med hänsyn till Popescus folkhemskhet och det faktum att Rumänien är ett land där man i möjligaste mån försöker att lägga locket på den skeva, snedvridna och sorgefyllda kommuniststtiden - är det enda som kan sägas till Gicăs försvar att det hela utspelade sig i en tid då landet skakade av inre orolighet, där trygghet var en utopi och en ensam man dränerade ett helt folk på dess förtroendet för staten - Nicolae Ceauşescu.
Likafullt är det synnerligen grova anklagelser han ställts inför, den glade musikanten. Den dag dom faller och det inte längre råder någon tvekan har tjugo års tigande och undanhållande av sanningen till slut hunnit ikapp Popescu. De fyra raka utmärkelserna som årets inhemske spelare, de tre VM- och två EM-slutspelen, Cupvinnarcuptiteln med Barcelona -97 och Uefacupmotsvarigheten med Galatasaray -00, alla ligasegrar, perfekta glidtacklingar och vunna nickdueller - vad kommer de att vara värda? Hur förlåtande är man mot sin okrönte konung i ett land där så lite betyder så mycket? Och hur stor är förståelsen för den legendariske mittbackens ungdomssynder i den erkänt trångsynta och konservativa fotbollsfamiljen?
Fan vet. (Och kanske var han en gång i tiden förklädd till rumänsk diktator.)
Källor: Sportbladet
YouTube
Wikipedia
Det visar sig idag att de ansvariga bakom tablån arbetat med otäck precision. Under gårdagen kunde nämligen rumänsk press avslöja det som ingen rumän ville veta. Morgontidningen hade förvandlats till ett utdrag ur Kafkas "Domen". Utmålad som landets svar på Bergling: nationalhjälten Gheorghe "Gică"_Popescu. Mittbacken som under tretton raka år, 1988-2001, nominerades när Rumäniens motsvarighet till Årets spelare skulle utses. Han som har sin givna plats i nationens VM-elva alla tider. Calafats egen Mozart.
Nyheten om att Gică under sin tid i Universitatea Craiova extraknäckte som angivare i diktaturens Rumänien har inte bara ett värde på ett nationellt plan. Inom ett dygn spreds den över hela världen och drabbade fotbollsfamiljen. Om en gentleman som Gică har ett så smutsigt förflutet, vem i hela världen kan man då lita på?
Att en gång ha varit angivare och gjort profit på att andra burats in är naturligtvis precis så vämjeligt som det låter. Såvida inte påståendet är taget ur luften - vilket i sig förefaller orimligt med hänsyn till Popescus folkhemskhet och det faktum att Rumänien är ett land där man i möjligaste mån försöker att lägga locket på den skeva, snedvridna och sorgefyllda kommuniststtiden - är det enda som kan sägas till Gicăs försvar att det hela utspelade sig i en tid då landet skakade av inre orolighet, där trygghet var en utopi och en ensam man dränerade ett helt folk på dess förtroendet för staten - Nicolae Ceauşescu.
Likafullt är det synnerligen grova anklagelser han ställts inför, den glade musikanten. Den dag dom faller och det inte längre råder någon tvekan har tjugo års tigande och undanhållande av sanningen till slut hunnit ikapp Popescu. De fyra raka utmärkelserna som årets inhemske spelare, de tre VM- och två EM-slutspelen, Cupvinnarcuptiteln med Barcelona -97 och Uefacupmotsvarigheten med Galatasaray -00, alla ligasegrar, perfekta glidtacklingar och vunna nickdueller - vad kommer de att vara värda? Hur förlåtande är man mot sin okrönte konung i ett land där så lite betyder så mycket? Och hur stor är förståelsen för den legendariske mittbackens ungdomssynder i den erkänt trångsynta och konservativa fotbollsfamiljen?
Fan vet. (Och kanske var han en gång i tiden förklädd till rumänsk diktator.)
Källor: Sportbladet
YouTube
Wikipedia
Kommentarer
Trackback
