Grande Grosso

Ikväll var det värmlandsderby på Tingvallastadion, Karlstads svar på Maracanã. Svennis var där. Bäver-Sven var där. Jag var också där. En brokig samling. För den som har dålig inblick i Div. 1 Norra kan avslöjas att såväl klassiska Degerfors IF som oerhört oklassiska Carlstad United håller till där. Degerfors längst upp, Carlstad i princip längst ned. Med andra ord en match med många bottnar. Ett sätt för den dränerade bruksorten att hävda sig gentemot centralorten, i en tid då alla andra arenor är stängda.
      Så mycket till match blev det nu inte. United är ett fullständigt bedrövligt lag som lider uppenbar brist på talang och kunnande. Trots fantastisk inramning med 3 250 betalande åskådare och kvällssol kunde inte hemmalaget erbjuda nämnvärt motstånd. Det närmaste man kom var ett par halvdana skottförsök och lite fribrottning i Degerfors straffområde. Den gången borde man fått straff. Istället var det bortalaget som fick matchens enda målchans från 11 meter. Sebastian Henriksson exekutor. Den gamle kan än.
      Degerforsstraffen var ett av flera exempel på varför Hammarby aldrig kommer att ge George Moussan chansen. Lånet från huvudstadens södra delar gjorde en alltigenom underkänd insats och straffsituationen var det yttersta beviset på Moussans otillräcklighet. Rödvit spelare igenom, Moussan ut. Ingen som helst tajming. Bollen åt sidan, Moussan klipper benen. Straff. Gult kort. Kunde varit rött.
      Under första halvlek hade den en gång i tiden uppskrivne Bajenmålvakten hunnit med att regissera kalabalik i eget straffområde - sedan han inte klarat av att rensa undan en hemåtpassning - och styra en frispark rakt ut i banan.
      När kontraktet så småningom löper ut är det en framtid i en klubb av Gimonäs mått som väntar Moussan. Till och med Carlstad United känns för stort för den yvige burväktaren.
      Under första halvlek spelade bortalaget ut de svartklädda hemmaspelarna efter noter, utan att få ut särskilt mycket av det. Man har en duktig mittfältare i Johan Bertilsson och en duglig anfallare i Peter Samuelsson, tvåmålsskytt ikväll. Annars är det rätt jämngrått. Det räckte ändå. United kom ingenstans och gav ifrån sig bollen så fort man fick den till låns. 1-0 var en tidsfråga. 2- och 3-0 också. Ändå riktigt stort att få se Sveriges genom tiderna långsammaste anfallare, Sebastian Henriksson, assistera och göra mål på egen hand. Gammal är äldst men Henriksson är ändå alltid äldre än så. Fotbollens Keith Richards.
      Kvällens profil var annars utan tvekan mannen med kortleken, Augin Melki från Södertälje. Liksom fallet Moussan är Div. 1 för hög nivå för Melki, som redan från start markerade sin närvaro genom att inte blåsa för en rad överfall. När det väl blev dags att stävja hade det redan gått för långt och utvisningen på Uniteds välväxte mittback Igor Utkovic strax innan halvtid var i praktiken ett resultat av Melkis ojämna nivå. Där dog också matchen.
      Stilpoäng ändå för hur han gav sig hän så snart det var dags att vifta med korten. Stolt som en matador var han, Augin Melki.
      Degerfors åter upp i serieledning, United kvar under nedflyttningsstrecket. De senare får svårt att klara nytt kontrakt medan det en gång allsvenska Degerfors har goda möjligheter att sluta som 1:a el. 2:a. Ett lag för Superettan är man hur som helst inte i dagsläget. Med rätt förstärkningar, marginell omsättning i spelartruppen och spelare som tar nästa steg i utvecklingen redan till nästa år, så som Emil Berger, kan man på sikt vara ett lag för en mittenplacering i näst högsta serien. En dag...

Källor: Degerfors IF
            Svensk fotboll
            Värmlands Folkblad 
            Wikipedia