Grande Grosso

Det är inte längsedan demonregissören Emir Kusturica fick se sin Maradona by Kusturica gå upp på duken runtom i världen. I ett försök att porträttera en av 1900-talets största personligheter får tittarna bekanta sig med den politiske Maradona såväl som den andlige och drogliberale Maradona. Den numera argentinske förbundskaptenen får bl a frågan om hur han ser på diskussionen kring huruvida han eller Pelé är den störste som verkat på en fotbollsplan. Han svarar:
– Om jag inte haft mina dåliga vanor hade Pelé varit nummer två. Men han gick och lade sig lockan tio, när jag gick ut.
      Idag står att läsa i Aftonbladet att Pelé varit i farten igen. Och det får man ändå ge honom, för att vara en så slätstruken och intetsägande människa förnekar han sig aldrig när Maradonas namn kommer på tal. Kontringen på Diegos senaste statement, som andas respekt, ödmjukhet och självkritik, är följande smörja:

"Legendaren Pelé, 68, har sagt sitt: Alfredo di Stefano, 83, är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna. Maradona, 48? Han får en sågning i stället.
– Enda gången han gjorde ett viktigt mål med huvudet visade det sig vara med handen, säger Pelé.

Frågan om vem som är världens bäste fotbollsspelare någonsin är en evig debatt. Pelé – han som av många anses vara den bästa – har sitt val.
– Folk snackar om Pelé och Diego Maradona, men för mig är Alfredo di Stefano den bäste, säger Pelé till Sport.
– Maradona var en fantastisk spelare, men kunde inte skjuta med höger fot och inte nicka."

Det finns en vanföreställning i fotbollsvärlden och inte minst i Sverige om att Brasilien spelar den vackraste fotbollen och alltid kommer till start i de stora turneringarna med de skönaste och mest sympatiska lirarna. Man får lära sig att Socrates och Falcao var pudelkloka, underhållande gentlemän. Att det var synd om Garrincha som var hjulbent. Att Roberto Carlos är den finaste lille snidare till vänsterback som sett dagens ljus. Spelar liksom ingen roll vilka intryck man själv har fått och vilka bilder man själv har skapat sig. Detta är sanningar. Att ifrågasätta dem är ungefär lika klokt som att uttala sig negativt om Astrid Lindgren eller påstå att jorden är platt. Det är därför man förväntas ta Pelés ord för sanning. Det är så det ligger till. Den eviga diskussionen har varit helt i onödan! Den gästvänlige Pelé vill förstås inte sätta sig själv i centrum - även om det är just, precis och exakt det han mellan raderna visst det vill - och för därför tredje part på tal. Patetiskt! Genomskinligt! Ynkligt!
      Maradona? Vem då? "En fantastisk spelare", men tydligen saknade han hela registret. Man kan alltså inte vara världens bäste utan att samtidigt ha Kloses huvudspel och Arsjavins förmåga att skjuta lika bra med båda fötterna. Tack, Edison Arantes do Nascimento! Då vet vi vilka kriterier vi ska gå efter. Men säg, varför nämns då ditt namn i sammanhanget?

                        



Källa: Sportbladet